📚 Valmiki Ramayana · Sundara Kanda

5.1 సున్దరకాణ్డ - ప్రథమ సర్గః

Sarga 1

✍️ Author Maharishi Valmiki 🖋️ Telugu script 🔢 207 verses
📄 Download PDF
View: Text in this script too →
🖋️ Script: తెలుగు ▾
⚠️ AI-generated translation — the English meaning was produced by AI and automatically cross-checked against the Sanskrit, but it may still contain errors. It has not yet been reviewed by a scholar. Please refer to a traditional commentary for study.
Summary — English
This is the first sarga of the Sundarakanda of the Valmiki Ramayana. Hanuman, resolved to search for the path of Sita who had been carried away by Ravana, grows in size on a great mountain and presses it with his arms and feet, causing the mountain to shake, release streams of gold, collyrium and silver, and drive out its serpents, ascetics and Vidyadharas. After saluting the Sun, Mahendra, the Wind, the Self-existent One and the beings, he addresses the monkeys, declaring that he will go to Lanka ruled by Ravana, and that if he does not see Sita he will go to the abode of the gods or bind Ravana and bring him back. He then springs into the sky with great speed, uprooting trees that follow him for a moment before falling into the ocean, and he resembles a mountain, a cloud, a meteor and a ship as he crosses the sea.

AI-generated · not yet verified

The English meaning of each verse is shown below the verse.

Meaning —
శ్రీమద్వాల్మీకీయ రామాయణే సున్దరకాణ్డమ్ ।
అథ ప్రథమస్సర్గః ।
Shloka 1
తతో రావణనీతాయాః సీతాయాః శత్రుకర్శనః ।
ఇయేష పదమన్వేష్టుం చారణాచరితే పథి ॥ 1 ॥
tato rāvaṇanītāyāḥ sītāyāḥ śatrukarśanaḥ |
iyeṣa padamanveṣṭuṃ cāraṇācarite pathi || 1 ||

Then the destroyer of enemies, desiring to search for the path of Sita who had been carried away by Ravana, set out on the path frequented by the Charanas. AI

Shloka 2
దుష్కరం నిష్ప్రతిద్వన్ద్వం చికీర్షన్ కర్మ వానరః ।
సముదగ్రశిరోగ్రీవో గవామ్పతిరివాబభౌ ॥ 2 ॥
duṣkaraṃ niṣpratidvandvaṃ cikīrṣan karma vānaraḥ |
samudagraśirogrīvo gavāmpatirivābabhau || 2 ||

The monkey, intending to accomplish a difficult deed without a rival, with his head and neck raised, appeared like the lord of cows. AI

Shloka 3
అథ వైడూర్యవర్ణేషు శాద్వలేషు మహాబలః ।
ధీరః సలిలకల్పేషు విచచార యథాసుఖమ్ ॥ 3 ॥
atha vaiḍūryavarṇeṣu śādvaleṣu mahābalaḥ |
dhīraḥ salilakalpeṣu vicacāra yathāsukham || 3 ||

Then the mighty one, steadfast, wandered at will on the lawns that were the color of cat's-eye gems and resembled water. AI

Shloka 4
ద్విజాన్ విత్రాసయన్ ధీమానురసా పాదపాన్ హరన్ ।
మృగాంశ్చ సుబహూన్నిఘ్నన్ ప్రవృద్ధ ఇవ కేసరీ ॥ 4 ॥
dvijān vitrāsayan dhīmānurasā pādapān haran |
mṛgāṃśca subahūnnighnan pravṛddha iva kesarī || 4 ||

The wise one, frightening the birds, striking down trees with his chest, and killing many deer, appeared like a full-grown lion. AI

Shloka 5
నీలలోహితమాఞ్జిష్ఠపత్రవర్ణైః సితాసితైః ।
స్వభావవిహితైశ్చిత్రైర్ధాతుభిః సమలఙ్కృతమ్ ॥ 5 ॥
nīlalohitamāñjiṣṭhapatravarṇaiḥ sitāsitaiḥ |
svabhāvavihitaiścitrairdhātubhiḥ samalaṅkṛtam || 5 ||

Adorned with various minerals of natural colors—blue, red, madder, leaf-green, white, and black— AI

Shloka 6
కామరూపిభిరావిష్టమభీక్ష్ణం సపరిచ్ఛదైః ।
యక్షకిన్నరగన్ధర్వైర్దేవకల్పైశ్చ పన్నగైః ॥ 6 ॥
kāmarūpibhirāviṣṭamabhīkṣṇaṃ saparicchadaiḥ |
yakṣakinnaragandharvairdevakalpaiśca pannagaiḥ || 6 ||

Filled with Yakshas, Kinnaras, Gandharvas, and serpents equal to gods, who were capable of assuming any form and were constantly accompanied by their retinues. AI

Shloka 7
స తస్య గిరివర్యస్య తలే నాగవరాయుతే ।
తిష్ఠన్ కపివరస్తత్ర హ్రదే నాగ ఇవాబభౌ ॥ 7 ॥
sa tasya girivaryasya tale nāgavarāyute |
tiṣṭhan kapivarastatra hrade nāga ivābabhau || 7 ||

That best of monkeys, standing at the foot of that great mountain abounding in excellent elephants, appeared there like an elephant in a lake. AI

Shloka 8
స సూర్యాయ మహేన్ద్రాయ పవనాయ స్వయమ్భువే ।
భూతేభ్యశ్చాఞ్జలిం కృత్వా చకార గమనే మతిమ్ ॥ 8 ॥
sa sūryāya mahendrāya pavanāya svayambhuve |
bhūtebhyaścāñjaliṃ kṛtvā cakāra gamane matim || 8 ||

He, having offered salutation to the Sun, to Mahendra, to the Wind, to the Self-existent One, and to the beings, made up his mind to go. AI

Shloka 9
అఞ్జలిం ప్రాఙ్ముఖః కుర్వన్ పవనాయాత్మయోనయే ।
తతో హి వవృధే గన్తుం దక్షిణో దక్షిణాం దిశమ్ ॥ 9 ॥
añjaliṃ prāṅmukhaḥ kurvan pavanāyātmayonaye |
tato hi vavṛdhe gantuṃ dakṣiṇo dakṣiṇāṃ diśam || 9 ||

Facing east, he made obeisance with joined palms to the Wind-god, the self-born, and then he grew in size to go to the southern direction. AI

Shloka 10
ప్లవఙ్గప్రవరైర్దృష్టః ప్లవనే కృతనిశ్చయః ।
వవృధే రామవృద్ధ్యర్థం సముద్ర ఇవ పర్వసు ॥ 10 ॥
plavaṅgapravarairdṛṣṭaḥ plavane kṛtaniścayaḥ |
vavṛdhe rāmavṛddhyarthaṃ samudra iva parvasu || 10 ||

Seen by the foremost of monkeys, having resolved upon the leap, he grew in size for the increase of Rama's cause, like the ocean on the days of the full moon. AI

Shloka 11
నిష్ప్రమాణశరీరః సన్ లిలఙ్ఘయిషురర్ణవమ్ ।
బాహుభ్యాం పీడయామాస చరణాభ్యాం చ పర్వతమ్ ॥ 11 ॥
niṣpramāṇaśarīraḥ san lilaṅghayiṣurarṇavam |
bāhubhyāṃ pīḍayāmāsa caraṇābhyāṃ ca parvatam || 11 ||

Though his body was without measure, desiring to cross the ocean, he pressed the mountain with his arms and with his feet. AI

Shloka 12
స చచాలాచలశ్చాపి ముహూర్తం కపిపీడితః ।
తరూణాం పుష్పితాగ్రాణాం సర్వం పుష్పమశాతయత్ ॥ 12 ॥
sa cacālācalaścāpi muhūrtaṃ kapipīḍitaḥ |
tarūṇāṃ puṣpitāgrāṇāṃ sarvaṃ puṣpamaśātayat || 12 ||

And that mountain, pressed by the monkey, shook for a moment; it caused all the flowers of the trees whose tops were blossoming to fall. AI

Shloka 13
తేన పాదపముక్తేన పుష్పౌఘేణ సుగన్ధినా ।
సర్వతః సంవృతః శైలో బభౌ పుష్పమయో యథా ॥ 13 ॥
tena pādapamuktena puṣpaugheṇa sugandhinā |
sarvataḥ saṃvṛtaḥ śailo babhau puṣpamayo yathā || 13 ||

By that mass of fragrant flowers released from the trees, the mountain was covered on all sides and shone as if made of flowers. AI

Shloka 14
తేన చోత్తమవీర్యేణ పీడ్యమానః స పర్వతః ।
సలిలం సమ్ప్రసుస్రావ మదం మత్త ఇవ ద్విపః ॥ 14 ॥
tena cottamavīryeṇa pīḍyamānaḥ sa parvataḥ |
salilaṃ samprasusrāva madaṃ matta iva dvipaḥ || 14 ||

That mountain, being pressed by him of supreme valor, poured forth water, like a rutting elephant pouring forth rut. AI

Shloka 15
పీడ్యమానస్తు బలినా మహేన్ద్రస్తేన పర్వతః ।
రీతీర్నిర్వర్తయామాస కాఞ్చనాఞ్జనరాజతీః ॥ 15 ॥
pīḍyamānastu balinā mahendrastena parvataḥ |
rītīrnirvartayāmāsa kāñcanāñjanarājatīḥ || 15 ||

Being pressed by the strong one, that mountain, the great Indra among mountains, produced streams of gold, collyrium, and silver. AI

Shloka 16
ముమోచ చ శిలాః శైలో విశాలాః సమనఃశిలాః ।
మధ్యమేనార్చిషా జుష్టా ధూమరాజీరివానలః ॥ 16 ॥
mumoca ca śilāḥ śailo viśālāḥ samanaḥśilāḥ |
madhyamenārciṣā juṣṭā dhūmarājīrivānalaḥ || 16 ||

The mountain released huge rocks and stones, like a fire attended by flames in its midst, resembling columns of smoke. AI

Shloka 17
గిరిణా పీడ్యమానేన పీడ్యమానాని సర్వతః ।
గుహావిష్టాని భూతాని వినేదుర్వికృతైః స్వరైః ॥ 17 ॥
giriṇā pīḍyamānena pīḍyamānāni sarvataḥ |
guhāviṣṭāni bhūtāni vinedurvikṛtaiḥ svaraiḥ || 17 ||

Being pressed by the mountain, the creatures that had entered the caves, being oppressed on all sides, cried out with distorted voices. AI

Shloka 18
స మహాసత్త్వసన్నాదః శైలపీడానిమిత్తజః ।
పృథివీం పూరయామాస దిశశ్చోపవనాని చ ॥ 18 ॥
sa mahāsattvasannādaḥ śailapīḍānimittajaḥ |
pṛthivīṃ pūrayāmāsa diśaścopavanāni ca || 18 ||

That great sound of living beings, arising from the pressing of the mountain, filled the earth, the directions, and the gardens. AI

Shloka 19
శిరోభిః పృథుభిః సర్పా వ్యక్తస్వస్తికలక్షణైః ।
వమన్తః పావకం ఘోరం దదంశుర్దశనైః శిలాః ॥ 19 ॥
śirobhiḥ pṛthubhiḥ sarpā vyaktasvastikalakṣaṇaiḥ |
vamantaḥ pāvakaṃ ghoraṃ dadaṃśurdaśanaiḥ śilāḥ || 19 ||

The serpents with broad hoods marked with clear svastika signs, vomiting terrible fire, bit the rocks with their fangs. AI

Shloka 20
తాస్తదా సవిషైర్దష్టాః కుపితైస్తైర్మహాశిలాః ।
జజ్జ్వలుః పావకోద్దీప్తా బిభిదుశ్చ సహస్రధా ॥ 20 ॥
tāstadā saviṣairdaṣṭāḥ kupitaistairmahāśilāḥ |
jajjvaluḥ pāvakoddīptā bibhiduśca sahasradhā || 20 ||

Those great rocks, bitten by the angry serpents with their venom, blazed forth kindled by fire and split into a thousand pieces. AI

Shloka 21
యాని చౌషధజాలాని తస్మిన్ జాతాని పర్వతే ।
విషఘ్నాన్యపి నాగానాం న శేకుః శమితుం విషమ్ ॥ 21 ॥
yāni cauṣadhajālāni tasmin jātāni parvate |
viṣaghnānyapi nāgānāṃ na śekuḥ śamituṃ viṣam || 21 ||

And whatever collections of herbs grew on that mountain, even those that were antidotes to poison, could not pacify the poison of the serpents. AI

Shloka 22
భిద్యతేఽయం గిరిర్భూతైరితి మత్త్వా తపస్వినః ।
త్రస్తా విద్యాధరాస్తస్మాదుత్పేతుః స్త్రీ గణైః సహ ॥ 22 ॥
bhidyate'yaṃ girirbhūtairiti mattvā tapasvinaḥ |
trastā vidyādharāstasmādutpetuḥ strī gaṇaiḥ saha || 22 ||

Thinking, 'This mountain is being split by the beings,' the terrified ascetics and Vidyadharas flew up from there together with their troops of women. AI

Shloka 23
పానభూమిగతం హిత్వా హైమమాసవభాజనమ్ ।
పాత్రాణి చ మహార్హాణి కరకాంశ్చ హిరణ్మయాన్ ॥ 23 ॥
pānabhūmigataṃ hitvā haimamāsavabhājanam |
pātrāṇi ca mahārhāṇi karakāṃśca hiraṇmayān || 23 ||

Leaving behind the golden liquor vessel that was on the drinking ground, and the greatly precious vessels and golden pitchers. AI

Shloka 24
లేహ్యానుచ్చావచాన్ భక్ష్యాన్ మాంసాని వివిధాని చ ।
ఆర్షభాణి చ చర్మాణి ఖడగాంశ్చ కనకత్సరూన్ ॥ 24 ॥
lehyānuccāvacān bhakṣyān māṃsāni vividhāni ca |
ārṣabhāṇi ca carmāṇi khaḍagāṃśca kanakatsarūn || 24 ||

Various foods to be licked and eaten, and various meats, and bull-hide garments, and swords with golden hilts. AI

Shloka 25
కృతకణ్ఠగుణాః క్షీబా రక్తమాల్యానులేపనాః ।
రక్తాక్షాః పుష్కరాక్షాశ్చ గగనం ప్రతిపేదిరే ॥ 25 ॥
kṛtakaṇṭhaguṇāḥ kṣībā raktamālyānulepanāḥ |
raktākṣāḥ puṣkarākṣāśca gaganaṃ pratipedire || 25 ||

With garlands fastened on their necks, intoxicated, with red garlands and unguents, red-eyed and lotus-eyed, they entered the sky. AI

Shloka 26
హారనూపురకేయూరపారిహార్యధరాః స్త్రియః ।
విస్మితాః సస్మితాస్తస్థురాకాశే రమణైః సహ ॥ 26 ॥
hāranūpurakeyūrapārihāryadharāḥ striyaḥ |
vismitāḥ sasmitāstasthurākāśe ramaṇaiḥ saha || 26 ||

Women wearing necklaces, anklets, armlets, and ornaments stood in the sky, astonished and smiling, together with their lovers. AI

Shloka 27
దర్శయన్తో మహావిద్యాం విద్యాధరమహర్షయః ।
సహితాస్తస్థురాకాశే వీక్షాఞ్చక్రుశ్చ పర్వతమ్ ॥ 27 ॥
darśayanto mahāvidyāṃ vidyādharamaharṣayaḥ |
sahitāstasthurākāśe vīkṣāñcakruśca parvatam || 27 ||

The great sages among the Vidyadharas, displaying great knowledge, stood together in the sky and gazed at the mountain. AI

Shloka 28
శుశ్రువుశ్చ తదా శబ్దమృషీణాం భావితాత్మనామ్ ।
చారణానాం చ సిద్ధానాం స్థితానాం విమలేఽమ్బరే ॥ 28 ॥
śuśruvuśca tadā śabdamṛṣīṇāṃ bhāvitātmanām |
cāraṇānāṃ ca siddhānāṃ sthitānāṃ vimale'mbare || 28 ||

And then they heard the sound of the sages of purified souls, and of the Charanas and Siddhas standing in the clear sky. AI

Shloka 29
ఏష పర్వతసఙ్కాశో హనుమాన్ మారుతాత్మజః ।
తితీర్షతి మహావేగస్సముద్రం మకరాలయమ్ ॥ 29 ॥
eṣa parvatasaṅkāśo hanumān mārutātmajaḥ |
titīrṣati mahāvegassamudraṃ makarālayam || 29 ||

This Hanuman, son of the wind, resembling a mountain, of great speed, desires to cross the ocean, the abode of crocodiles. AI

Shloka 30
రామార్థం వానరార్థం చ చికీర్షన్ కర్మ దుష్కరమ్ ।
సముద్రస్య పరం పారం దుష్ప్రాపం ప్రాప్తుమిచ్ఛతి ॥ 30 ॥
rāmārthaṃ vānarārthaṃ ca cikīrṣan karma duṣkaram |
samudrasya paraṃ pāraṃ duṣprāpaṃ prāptumicchati || 30 ||

Wishing to accomplish a difficult deed for the sake of Rama and for the sake of the monkeys, he desires to reach the far shore of the ocean, which is hard to attain. AI

ఇతి విద్యాధరాః శ్రుత్వా వచస్తేషాం మహాత్మనామ్ ।
తమప్రమేయం దదృశుః పర్వతే వానరర్షభమ్ ॥ 31 ॥
Shloka 32
దుధువే చ స రోమాణి చకమ్పే చాచలోపమః ।
ననాద సుమహానాదం సుమహానివ తోయదః ॥ 32 ॥
dudhuve ca sa romāṇi cakampe cācalopamaḥ |
nanāda sumahānādaṃ sumahāniva toyadaḥ || 32 ||

And he shook his hair and trembled, resembling a mountain; he roared a mighty roar, like a great cloud. AI

Shloka 33
ఆనుపూర్వ్యేణ వృత్తం చ లాఙ్గూలం లోమభిశ్చితమ్ ।
ఉత్పతిష్యన్ విచిక్షేప పక్షిరాజ ఇవోరగమ్ ॥ 33 ॥
ānupūrvyeṇa vṛttaṃ ca lāṅgūlaṃ lomabhiścitam |
utpatiṣyan vicikṣepa pakṣirāja ivoragam || 33 ||

His tail, covered with hair, curved in order, he cast about as he was about to leap, like the king of birds casting off a serpent. AI

Shloka 34
తస్య లాఙ్గూలమావిద్ధమాత్తవేగస్య పృష్ఠతః ।
దదృశే గరుడేనేవ హ్రియమాణో మహోరగః ॥ 34 ॥
tasya lāṅgūlamāviddhamāttavegasya pṛṣṭhataḥ |
dadṛśe garuḍeneva hriyamāṇo mahoragaḥ || 34 ||

As he gathered speed, his tail, coiled and curved, was seen behind him, like a great serpent being carried away by Garuda. AI

Shloka 35
బాహూ సంస్తమ్భయామాస మహాపరిఘసన్నిభౌ ।
ససాద చ కపిః కట్యాం చరణౌ సఞ్చుకోచ చ ॥ 35 ॥
bāhū saṃstambhayāmāsa mahāparighasannibhau |
sasāda ca kapiḥ kaṭyāṃ caraṇau sañcukoca ca || 35 ||

The monkey drew up his arms, which resembled great iron bars, and settled his loins, and contracted his feet. AI

Shloka 36
సంహృత్య చ భుజౌ శ్రీమాంస్తథైవ చ శిరోధరామ్ ।
తేజః సత్త్వం తథా వీర్యమావివేశ స వీర్యవాన్ ॥ 36 ॥
saṃhṛtya ca bhujau śrīmāṃstathaiva ca śirodharām |
tejaḥ sattvaṃ tathā vīryamāviveśa sa vīryavān || 36 ||

Having drawn in his arms and likewise his neck, that valiant and illustrious one infused himself with splendor, strength, and prowess. AI

Shloka 37
మార్గమాలోకయన్దూరాదూర్ధ్వం ప్రణిహితేక్షణః ।
రురోధ హృదయే ప్రాణానాకాశమవలోకయన్ ॥ 37 ॥
mārgamālokayandūrādūrdhvaṃ praṇihitekṣaṇaḥ |
rurodha hṛdaye prāṇānākāśamavalokayan || 37 ||

With his gaze fixed upward, looking far ahead along the path, he held his breaths within his heart, gazing at the sky. AI

Shloka 38
పద్భ్యాం దృఢమవస్థానం కృత్వా స కపికుఞ్జరః ।
నికుఞ్చ్య కర్ణౌ హనుమానుత్పతిష్యన్ మహాబలః ।
వానరాన్ వానరశ్రేష్ఠ ఇదం వచనమబ్రవీత్ ॥ 38 ॥
padbhyāṃ dṛḍhamavasthānaṃ kṛtvā sa kapikuñjaraḥ |
nikuñcya karṇau hanumānutpatiṣyan mahābalaḥ |
vānarān vānaraśreṣṭha idaṃ vacanamabravīt || 38 ||

Having firmly planted his feet, that bull among monkeys, the mighty Hanuman, contracting his ears and about to spring, the best of monkeys spoke these words to the monkeys. AI

Shloka 39
యథా రాఘవనిర్ముక్తః శరః శ్వసనవిక్రమః ।
గచ్ఛేత్తద్వద్గమిష్యామి లఙ్కాం రావణపాలితామ్ ॥ 39 ॥
yathā rāghavanirmuktaḥ śaraḥ śvasanavikramaḥ |
gacchettadvadgamiṣyāmi laṅkāṃ rāvaṇapālitām || 39 ||

Just as an arrow released by Raghava, with the speed of the wind, would go, so shall I go to Lanka ruled by Ravana. AI

Shloka 40
న హి ద్రక్ష్యామి యది తాం లఙ్కాయాం జనకాత్మజామ్ ।
అనేనైవ హి వేగేన గమిష్యామి సురాలయమ్ ॥ 40 ॥
na hi drakṣyāmi yadi tāṃ laṅkāyāṃ janakātmajām |
anenaiva hi vegena gamiṣyāmi surālayam || 40 ||

If I do not see that daughter of Janaka in Lanka, then with this very speed I shall go to the abode of the gods. AI

Shloka 41
యది వా త్రిదివే సీతాం న ద్రక్ష్యామ్యకృతశ్రమః ।
బద్ధ్వా రాక్షసరాజానమానయిష్యామి రావణమ్ ॥ 41 ॥
yadi vā tridive sītāṃ na drakṣyāmyakṛtaśramaḥ |
baddhvā rākṣasarājānamānayiṣyāmi rāvaṇam || 41 ||

Or if, without fatigue, I do not see Sita in heaven, then I shall bind the king of the rakshasas and bring Ravana back. AI

Shloka 42
సర్వథా కృతకార్యోఽహమేష్యామి సహ సీతయా ।
ఆనయిష్యామి వా లఙ్కాం సముత్పాట్య సరావణామ్ ॥ 42 ॥
sarvathā kṛtakāryo'hameṣyāmi saha sītayā |
ānayiṣyāmi vā laṅkāṃ samutpāṭya sarāvaṇām || 42 ||

In every way I shall return having accomplished my task, together with Sita; or I shall uproot Lanka together with Ravana and bring it here. AI

Shloka 43
ఏవముక్త్వా తు హనుమాన్వానరాన్వానరోత్తమః ॥ 43 ॥
evamuktvā tu hanumānvānarānvānarottamaḥ || 43 ||

Having spoken thus, Hanuman, the best of monkeys, [addressed] the monkeys. AI

Shloka 44
ఉత్పపాతాథ వేగేన వేగవానవిచారయన్ ।
సుపర్ణమివ చాత్మానం మేనే స కపికుఞ్జరః ॥ 44 ॥
utpapātātha vegena vegavānavicārayan |
suparṇamiva cātmānaṃ mene sa kapikuñjaraḥ || 44 ||

Then the swift one, without hesitation, sprang up with speed; that bull among monkeys regarded himself as Garuda. AI

Shloka 45
సముత్పతతి తస్మింస్తు వేగాత్తే నగరోహిణః ।
సంహృత్య విటపాన్ సర్వాన్ సముత్పేతుః సమన్తతః ॥ 45 ॥
samutpatati tasmiṃstu vegātte nagarohiṇaḥ |
saṃhṛtya viṭapān sarvān samutpetuḥ samantataḥ || 45 ||

As he sprang up with speed, those trees that grew on the mountain, drawing together all their branches, sprang up all around. AI

Shloka 46
స మత్తకోయష్టిమకాన్ పాదపాన్ పుష్పశాలినః ।
ఉద్వహన్నూరువేగేన జగామ విమలేఽమ్బరే ॥ 46 ॥
sa mattakoyaṣṭimakān pādapān puṣpaśālinaḥ |
udvahannūruvegena jagāma vimale'mbare || 46 ||

He, carrying along with the force of his thighs the intoxicated, flower-laden trees, went into the clear sky. AI

Shloka 47
ఊరువేగోద్ధతా వృక్షా ముహూర్తం కపిమన్వయుః ।
ప్రస్థితం దీర్ఘమధ్వానం స్వబన్ధుమివ బాన్ధవాః ॥ 47 ॥
ūruvegoddhatā vṛkṣā muhūrtaṃ kapimanvayuḥ |
prasthitaṃ dīrghamadhvānaṃ svabandhumiva bāndhavāḥ || 47 ||

The trees uprooted by the force of his thighs followed the monkey for a moment, like kinsmen following a relative who has set out on a long journey. AI

Shloka 48
తమూరువేగోన్మథితాః సాలాశ్చాన్యే నగోత్తమాః ।
అనుజగ్ముర్హనూమన్తం సైన్యా ఇవ మహీపతిమ్ ॥ 48 ॥
tamūruvegonmathitāḥ sālāścānye nagottamāḥ |
anujagmurhanūmantaṃ sainyā iva mahīpatim || 48 ||

The sal trees and other great trees torn up by the force of his thighs followed Hanuman, like soldiers following a king. AI

Shloka 49
సుపుష్పితాగ్రైర్బహుభిః పాదపైరన్వితః కపిః ।
హనుమాన్ పర్వతాకారో బభూవాద్భుతదర్శనః ॥ 49 ॥
supuṣpitāgrairbahubhiḥ pādapairanvitaḥ kapiḥ |
hanumān parvatākāro babhūvādbhutadarśanaḥ || 49 ||

The monkey Hanuman, accompanied by many trees with blossoming tops, became mountain-shaped and wonderful to behold. AI

Shloka 50
సారవన్తోఽథ యే వృక్షా న్యమజ్జన్ లవణామ్భసి ।
భయాదివ మహేన్ద్రస్య పర్వతా వరుణాలయే ॥ 50 ॥
sāravanto'tha ye vṛkṣā nyamajjan lavaṇāmbhasi |
bhayādiva mahendrasya parvatā varuṇālaye || 50 ||

Then those trees that were full of sap sank into the salt water, as if out of fear of Mahendra, into the abode of Varuna. AI

Shloka 51
స నానాకుసుమైః కీర్ణః కపిః సాఙ్కురకోరకైః ।
శుశుభే మేఘసఙ్కాశః ఖద్యోతైరివ పర్వతః ॥ 51 ॥
sa nānākusumaiḥ kīrṇaḥ kapiḥ sāṅkurakorakaiḥ |
śuśubhe meghasaṅkāśaḥ khadyotairiva parvataḥ || 51 ||

That monkey, resembling a cloud, covered with many kinds of flowers, with sprouts and buds, shone like a mountain adorned with fireflies. AI

Shloka 52
విముక్తాస్తస్య వేగేన ముక్త్వా పుష్పాణి తే ద్రుమాః ।
అవశీర్యన్త సలిలే నివృత్తాః సుహృదో యథా ॥ 52 ॥
vimuktāstasya vegena muktvā puṣpāṇi te drumāḥ |
avaśīryanta salile nivṛttāḥ suhṛdo yathā || 52 ||

Those trees, released by his speed, letting go of their flowers, fell into the water, like friends who have turned away. AI

Shloka 53
లఘుత్వేనోపపన్నం తద్విచిత్రం సాగరేఽపతత్ ।
ద్రుమాణాం వివిధం పుష్పం కపివాయుసమీరితమ్ ॥ 53 ॥
laghutvenopapannaṃ tadvicitraṃ sāgare'patat |
drumāṇāṃ vividhaṃ puṣpaṃ kapivāyusamīritam || 53 ||

The varied flowers of the trees, stirred by the monkey's wind, fell into the ocean, appearing light and colorful. AI

Shloka 54
తారాచితమివాకాశం ప్రబభౌ స మహార్ణవః ।
పుష్పౌఘేణానుబద్ధేన నానావర్ణేన వానరః ।
బభౌ మేఘ ఇవాకాశే విద్యుద్గణ విభూషితః ॥ 54 ॥
tārācitamivākāśaṃ prababhau sa mahārṇavaḥ |
puṣpaugheṇānubaddhena nānāvarṇena vānaraḥ |
babhau megha ivākāśe vidyudgaṇa vibhūṣitaḥ || 54 ||

That great ocean appeared as if studded with stars, like the sky; the monkey, joined with a mass of flowers of many colors, shone like a cloud in the sky adorned with a multitude of lightning flashes. AI

Shloka 55
తస్య వేగసమాధూతైః పుష్పైస్తోయమదృశ్యత ॥ 55 ॥
tasya vegasamādhūtaiḥ puṣpaistoyamadṛśyata || 55 ||

The water was made invisible by the flowers shaken by his speed. AI

Shloka 56
తారాభిరభిరామాభిరుదితాభిరివామ్బరమ్ ।
తస్యామ్బరగతౌ బాహూ దదృశాతే ప్రసారితౌ ॥ 56 ॥
tārābhirabhirāmābhiruditābhirivāmbaram |
tasyāmbaragatau bāhū dadṛśāte prasāritau || 56 ||

His two arms, extended as he moved through the sky, appeared like two stars risen in the sky, delightful to behold. AI

Shloka 57
పర్వతాగ్రాద్వినిష్క్రాన్తౌ పఞ్చాస్యావివ పన్నగౌ ।
పిబన్నివ బభౌ చాపి సోర్మిమాలం మహార్ణవమ్ ॥ 57 ॥
parvatāgrādviniṣkrāntau pañcāsyāviva pannagau |
pibanniva babhau cāpi sormimālaṃ mahārṇavam || 57 ||

Emerging from the mountain peak, they looked like two five-faced serpents; and he shone as if drinking the great ocean with its garland of waves. AI

Shloka 58
పిపాసురివ చాకాశం దదృశే స మహాకపిః ।
తస్య విద్యుత్ప్రభాకారే వాయుమార్గానుసారిణః ॥ 58 ॥
pipāsuriva cākāśaṃ dadṛśe sa mahākapiḥ |
tasya vidyutprabhākāre vāyumārgānusāriṇaḥ || 58 ||

As if thirsty, that great monkey looked at the sky; his eyes, following the path of the wind, had the appearance of lightning. AI

Shloka 59
నయనే విప్రకాశేతే పర్వతస్థావివానలౌ ।
పిఙ్గే పిఙ్గాక్షముఖ్యస్య బృహతీ పరిమణ్డలే ॥ 59 ॥
nayane viprakāśete parvatasthāvivānalau |
piṅge piṅgākṣamukhyasya bṛhatī parimaṇḍale || 59 ||

His two eyes shone like two fires on a mountain; the large, round eyes of the foremost of the tawny-eyed ones were tawny. AI

Shloka 60
చక్షుషీ సమ్ప్రాకాశేతే చన్ద్రసూర్యావివోదితౌ ।
ముఖం నాసికయా తస్య తామ్రయా తామ్రమాబభౌ ॥ 60 ॥
cakṣuṣī samprākāśete candrasūryāvivoditau |
mukhaṃ nāsikayā tasya tāmrayā tāmramābabhau || 60 ||

His two eyes shone like the moon and the sun risen together; his face with its copper-red nose appeared copper-red. AI

Shloka 61
సన్ధ్యయా సమభిస్పృష్టం యథా తత్సూర్యమణ్డలమ్ ।
లాఙ్గూలం చ సమావిద్ధం ప్లవమానస్య శోభతే ॥ 61 ॥
sandhyayā samabhispṛṣṭaṃ yathā tatsūryamaṇḍalam |
lāṅgūlaṃ ca samāviddhaṃ plavamānasya śobhate || 61 ||

As the orb of the sun is touched by twilight, so his tail, tossed about as he flew, looked beautiful. AI

Shloka 62
అమ్బరే వాయుపుత్రస్య శక్రధ్వజ ఇవోచ్ఛ్రితమ్ ।
లాఙ్గూలచక్రేణ మహాన్ శుక్లదంష్ట్రోఽనిలాత్మజః ॥ 62 ॥
ambare vāyuputrasya śakradhvaja ivocchritam |
lāṅgūlacakreṇa mahān śukladaṃṣṭro'nilātmajaḥ || 62 ||

In the sky, the son of the Wind, with white teeth, appeared raised like Indra's banner, with the circle of his tail. AI

Shloka 63
వ్యరోచత మహాప్రాజ్ఞః పరివేషీవ భాస్కరః ।
స్ఫిగ్దేశేనాభితామ్రేణ రరాజ స మహాకపిః ॥ 63 ॥
vyarocata mahāprājñaḥ pariveṣīva bhāskaraḥ |
sphigdeśenābhitāmreṇa rarāja sa mahākapiḥ || 63 ||

The greatly wise one shone like the sun with a halo; that great monkey, with his copper-red hindquarters, looked splendid. AI

Shloka 64
మహతా దారితేనేవ గిరిర్గైరికధాతునా ।
తస్య వానరసింహస్య ప్లవమానస్య సాగరమ్ ॥ 64 ॥
mahatā dāriteneva girirgairikadhātunā |
tasya vānarasiṃhasya plavamānasya sāgaram || 64 ||

As a mountain is as if split by a great quantity of red ochre, so the ocean was split by that lion among monkeys as he flew. AI

Shloka 65
కక్షాన్తరగతో వాయుర్జీమూత ఇవ గర్జతి ।
ఖే యథా నిపతత్యుల్కా హ్యుత్తరాన్తాద్వినిఃసృతా ॥ 65 ॥
kakṣāntaragato vāyurjīmūta iva garjati |
khe yathā nipatatyulkā hyuttarāntādviniḥsṛtā || 65 ||

The wind entering the space between his flanks roars like a thundercloud; as a meteor fallen from the northern quarter falls in the sky. AI

Shloka 66
దృశ్యతే సానుబన్ధా చ తథా స కపికుఞ్జరః ।
పతత్పతఙ్గసఙ్కాశో వ్యాయతః శుశుభే కపిః ॥ 66 ॥
dṛśyate sānubandhā ca tathā sa kapikuñjaraḥ |
patatpataṅgasaṅkāśo vyāyataḥ śuśubhe kapiḥ || 66 ||

That elephant among monkeys, accompanied by his followers, appeared like a falling meteor; the monkey, with his vast body, shone brilliantly. AI

Shloka 67
ప్రవృద్ధ ఇవ మాతఙ్గః కక్ష్యయా బధ్యమానయా ।
ఉపరిష్టాచ్ఛరీరేణ ఛాయయా చావగాఢయా ॥ 67 ॥
pravṛddha iva mātaṅgaḥ kakṣyayā badhyamānayā |
upariṣṭāccharīreṇa chāyayā cāvagāḍhayā || 67 ||

Like a mighty elephant bound by a girth rope, with his body above and his shadow cast deep below. AI

Shloka 68
సాగరే మారుతావిష్టా నౌరివాసీత్తదా కపిః ।
యం యం దేశం సముద్రస్య జగామ స మహాకపిః ।
స స తస్యోరువేగేన సోన్మాద ఇవ లక్ష్యతే ॥ 68 ॥
sāgare mārutāviṣṭā naurivāsīttadā kapiḥ |
yaṃ yaṃ deśaṃ samudrasya jagāma sa mahākapiḥ |
sa sa tasyoruvegena sonmāda iva lakṣyate || 68 ||

Then that monkey resembled a ship driven by wind on the ocean. To whatever region of the sea that great monkey went, by the force of his thighs he appeared as if intoxicated. AI

Shloka 69
సాగరస్యోర్మిజాలానామురసా శైలవర్ష్మణామ్ ।
అభిఘ్నంస్తు మహావేగః పుప్లువే స మహాకపిః ॥ 69 ॥
sāgarasyormijālānāmurasā śailavarṣmaṇām |
abhighnaṃstu mahāvegaḥ pupluve sa mahākapiḥ || 69 ||

Striking with his chest the masses of waves of the ocean that were like mountain peaks, that great monkey of immense speed leaped forward. AI

Shloka 70
కపివాతశ్చ బలవాన్ మేఘవాతశ్చ నిఃసృతః ।
సాగరం భీమనిర్ఘోషం కమ్పయామాసతుర్భృశమ్ ॥ 70 ॥
kapivātaśca balavān meghavātaśca niḥsṛtaḥ |
sāgaraṃ bhīmanirghoṣaṃ kampayāmāsaturbhṛśam || 70 ||

The mighty wind from the monkey and the wind released from the clouds violently shook the ocean with its terrible roar. AI

Shloka 71
వికర్షన్నూర్మిజాలాని బృహన్తి లవణామ్భసి ।
పుప్లువే కపిశార్దూలో వికిరన్నివ రోదసీ ॥ 71 ॥
vikarṣannūrmijālāni bṛhanti lavaṇāmbhasi |
pupluve kapiśārdūlo vikiranniva rodasī || 71 ||

Dragging along great masses of waves in the salt water, that tiger among monkeys leaped, as if scattering the two worlds. AI

Shloka 72
మేరుమన్దరసఙ్కాశానుద్ధతాన్ స మహార్ణవే ।
అత్యక్రామన్మహావేగస్తరఙ్గాన్ గణయన్నివ ॥ 72 ॥
merumandarasaṅkāśānuddhatān sa mahārṇave |
atyakrāmanmahāvegastaraṅgān gaṇayanniva || 72 ||

Those towering waves in the great ocean, resembling Mount Meru and Mount Mandara, that monkey of immense speed crossed over, as if counting them. AI

Shloka 73
తస్య వేగసముద్ధూతం జలం సజలదం తదా ।
అమ్బరస్థం విబభ్రాజ శారదాభ్రమివాతతమ్ ॥ 73 ॥
tasya vegasamuddhūtaṃ jalaṃ sajaladaṃ tadā |
ambarasthaṃ vibabhrāja śāradābhramivātatam || 73 ||

The water tossed up by his speed, together with the clouds, then shone in the sky like a vast autumnal cloud. AI

Shloka 74
తిమినక్రఝషాః కూర్మా దృశ్యన్తే వివృతాస్తదా ।
వస్త్రాపకర్షణేనేవ శరీరాణి శరీరిణామ్ ॥ 74 ॥
timinakrajhaṣāḥ kūrmā dṛśyante vivṛtāstadā |
vastrāpakarṣaṇeneva śarīrāṇi śarīriṇām || 74 ||

Then fishes, crocodiles, and sea monsters, and turtles were seen exposed, as if the bodies of embodied beings were being stripped of their clothing. AI

Shloka 75
ప్లవమానం సమీక్ష్యాథ భుజఙ్గాః సాగరాలయాః ।
వ్యోమ్ని తం కపిశార్దూలం సుపర్ణ ఇతి మేనిరే ॥ 75 ॥
plavamānaṃ samīkṣyātha bhujaṅgāḥ sāgarālayāḥ |
vyomni taṃ kapiśārdūlaṃ suparṇa iti menire || 75 ||

Then the serpents dwelling in the ocean, seeing that tiger among monkeys flying, thought him to be Garuda in the sky. AI

Shloka 76
దశయోజనవిస్తీర్ణా త్రింశద్యోజనమాయతా ।
ఛాయా వానరసింహస్య జలే చారుతరాభవత్ ॥ 76 ॥
daśayojanavistīrṇā triṃśadyojanamāyatā |
chāyā vānarasiṃhasya jale cārutarābhavat || 76 ||

The shadow of that lion among monkeys, ten yojanas wide and thirty yojanas long, became exceedingly beautiful in the water. AI

Shloka 77
శ్వేతాభ్రఘనరాజీవ వాయుపుత్రానుగామినీ ।
తస్య సా శుశుభే ఛాయా వితతా లవణామ్భసి ॥ 77 ॥
śvetābhraghanarājīva vāyuputrānugāminī |
tasya sā śuśubhe chāyā vitatā lavaṇāmbhasi || 77 ||

That shadow of the son of the wind, following him, spread out in the salt water, shone like a mass of white clouds. AI

Shloka 78
శుశుభే స మహాతేజా మహాకాయో మహాకపిః ।
వాయుమార్గే నిరాలమ్బే పక్షవానివ పర్వతః ॥ 78 ॥
śuśubhe sa mahātejā mahākāyo mahākapiḥ |
vāyumārge nirālambe pakṣavāniva parvataḥ || 78 ||

That great monkey of mighty splendor and mighty body shone in the path of the wind, unsupported, like a mountain with wings. AI

Shloka 79
యేనాసౌ యాతి బలవాన్ వేగేన కపికుఞ్జరః ।
తేన మార్గేణ సహసా ద్రోణీకృత ఇవార్ణవః ॥ 79 ॥
yenāsau yāti balavān vegena kapikuñjaraḥ |
tena mārgeṇa sahasā droṇīkṛta ivārṇavaḥ || 79 ||

By the path and speed with which that mighty elephant among monkeys went, the ocean was suddenly made into a trough. AI

Shloka 80
ఆపాతే పక్షిసఙ్ఘానాం పక్షిరాజ ఇవ వ్రజన్ ।
హనుమాన్ మేఘజాలాని ప్రకర్షన్ మారుతో యథా ॥ 80 ॥
āpāte pakṣisaṅghānāṃ pakṣirāja iva vrajan |
hanumān meghajālāni prakarṣan māruto yathā || 80 ||

Hanuman, going like the king of birds at the onrush of flocks of birds, dragging masses of clouds like the wind. AI

Shloka 81
పాణ్డురారుణవర్ణాని నీలమాఞ్జిష్ఠకాని చ ।
కపినాకృష్యమాణాని మహాభ్రాణి చకాశిరే ॥ 81 ॥
pāṇḍurāruṇavarṇāni nīlamāñjiṣṭhakāni ca |
kapinākṛṣyamāṇāni mahābhrāṇi cakāśire || 81 ||

Clouds of pale and reddish color, and dark blue and madder-red, being drawn by the monkey, shone forth. AI

Shloka 82
ప్రవిశన్నభ్రజాలాని నిష్పతంశ్చ పునః పునః ।
ప్రచ్ఛన్నశ్చ ప్రకాశశ్చ చన్ద్రమా ఇవ లక్ష్యతే ॥ 82 ॥
praviśannabhrajālāni niṣpataṃśca punaḥ punaḥ |
pracchannaśca prakāśaśca candramā iva lakṣyate || 82 ||

Entering into masses of clouds and again darting out repeatedly, he appeared now hidden and now visible, like the moon. AI

Shloka 83
ప్లవమానం తు తం దృష్ట్వా ప్లవఙ్గం త్వరితం తదా ।
వవర్షుః పుష్పవర్షాణి దేవగన్ధర్వదానవాః ॥ 83 ॥
plavamānaṃ tu taṃ dṛṣṭvā plavaṅgaṃ tvaritaṃ tadā |
vavarṣuḥ puṣpavarṣāṇi devagandharvadānavāḥ || 83 ||

Seeing that monkey leaping swiftly, the gods, Gandharvas and Danavas then showered showers of flowers upon him. AI

Shloka 84
తతాప న హి తం సూర్యః ప్లవన్తం వానరోత్తమమ్ ।
సిషేవే చ తదా వాయూ రామకార్యార్థసిద్ధయే ॥ 84 ॥
tatāpa na hi taṃ sūryaḥ plavantaṃ vānarottamam |
siṣeve ca tadā vāyū rāmakāryārthasiddhaye || 84 ||

The sun did not scorch that best of monkeys as he flew, and the wind then served him for the accomplishment of Rama's purpose. AI

Shloka 85
ఋషయస్తుష్టువుశ్చైనం ప్లవమానం విహాయసా ।
జగుశ్చ దేవగన్ధర్వాః ప్రశంసన్తో మహౌజసమ్ ॥ 85 ॥
ṛṣayastuṣṭuvuścainaṃ plavamānaṃ vihāyasā |
jaguśca devagandharvāḥ praśaṃsanto mahaujasam || 85 ||

The sages praised him as he flew through the sky, and the gods and Gandharvas sang in praise of the greatly mighty one, extolling him. AI

Shloka 86
నాగాశ్చ తుష్టువుర్యక్షా రక్షాంసి విబుధాః ఖగాః ।
ప్రేక్ష్య సర్వే కపివరం సహసా విగతక్లమమ్ ॥ 86 ॥
nāgāśca tuṣṭuvuryakṣā rakṣāṃsi vibudhāḥ khagāḥ |
prekṣya sarve kapivaraṃ sahasā vigataklamam || 86 ||

The Nagas, Yakshas, Rakshasas, gods and birds all praised the foremost monkey, seeing him suddenly free of fatigue. AI

Shloka 87
తస్మిన్ ప్లవగశార్దూలే ప్లవమానే హనూమతి ।
ఇక్ష్వాకుకులమానార్థీ చిన్తయామాస సాగరః ॥ 87 ॥
tasmin plavagaśārdūle plavamāne hanūmati |
ikṣvākukulamānārthī cintayāmāsa sāgaraḥ || 87 ||

While that tiger among monkeys, Hanuman, was leaping, the ocean, desiring the welfare of the Ikshvaku race, reflected. AI

Shloka 88
సాహాయ్యం వానరేన్ద్రస్య యది నాహం హనూమతః ।
కరిష్యామి భవిష్యామి సర్వవాచ్యో వివక్షతామ్ ॥ 88 ॥
sāhāyyaṃ vānarendrasya yadi nāhaṃ hanūmataḥ |
kariṣyāmi bhaviṣyāmi sarvavācyo vivakṣatām || 88 ||

If I do not render assistance to the lord of monkeys, Hanuman, I shall become the object of reproach by all who wish to speak. AI

Shloka 89
అహమిక్ష్వాకునాథేన సగరేణ వివర్ధితః ।
ఇక్ష్వాకుసచివశ్చాయం నావసీదితుమర్హతి ॥ 89 ॥
ahamikṣvākunāthena sagareṇa vivardhitaḥ |
ikṣvākusacivaścāyaṃ nāvasīditumarhati || 89 ||

I was enlarged by Sagara, the lord of the Ikshvakus, and this one is a minister of the Ikshvakus; he should not sink into distress. AI

Shloka 90
తథా మయా విధాతవ్యం విశ్రమేత యథా కపిః ॥ 90 ॥
tathā mayā vidhātavyaṃ viśrameta yathā kapiḥ || 90 ||

Therefore I must arrange it so that the monkey may rest. AI

శేషం చ మయి విశ్రాన్తః సుఖేనాతిపతిష్యతి ।
śeṣaṃ ca mayi viśrāntaḥ sukhenātipatiṣyati |

Having rested, he will comfortably pass the remainder of the journey on me. AI

ఇతి కృత్వా మతిం సాధ్వీంసముద్ర శ్ఛన్నమమ్భసి ॥ 91 ॥
Shloka 92
హిరణ్యనాభం మైనాకమువాచ గిరిసత్తమమ్ ।
త్వమిహాసురసఙ్ఘానాం పాతాలతలవాసినామ్ ॥ 92 ॥
hiraṇyanābhaṃ mainākamuvāca girisattamam |
tvamihāsurasaṅghānāṃ pātālatalavāsinām || 92 ||

He spoke to Mainaka, the best of mountains, named Hiranyanabha: "You stand here as the bar for the hosts of demons dwelling in the netherworld." AI

Shloka 93
దేవరాజ్ఞా గిరిశ్రేష్ఠ పరిఘః సన్నివేశితః ।
త్వమేషాం జాతవీర్యాణాం పునరేవోత్పతిష్యతామ్ ॥ 93 ॥
devarājñā giriśreṣṭha parighaḥ sanniveśitaḥ |
tvameṣāṃ jātavīryāṇāṃ punarevotpatiṣyatām || 93 ||

O best of mountains, the bar was placed by the king of the gods for these demons whose strength has been born; they will rise up again. AI

Shloka 94
పాతాలస్యాప్రమేయస్య ద్వారమావృత్య తిష్ఠసి ।
తిర్యగూర్ధ్వమధశ్చైవ శక్తిస్తే శైల వర్ధితుమ్ ॥ 94 ॥
pātālasyāprameyasya dvāramāvṛtya tiṣṭhasi |
tiryagūrdhvamadhaścaiva śaktiste śaila vardhitum || 94 ||

You stand blocking the door of the immeasurable netherworld. O mountain, you have the power to grow sideways, upward, and downward. AI

Shloka 95
తస్మాత్సఞ్చోదయామి త్వాముత్తిష్ఠ గిరిసత్తమ ।
స ఏష కపిశార్దూలస్త్వాముపర్యేతి వీర్యవాన్ ॥ 95 ॥
tasmātsañcodayāmi tvāmuttiṣṭha girisattama |
sa eṣa kapiśārdūlastvāmuparyeti vīryavān || 95 ||

Therefore I urge you: rise up, O best of mountains. This mighty tiger among monkeys is coming above you. AI

Shloka 96
హనూమాన్రామకార్యార్థం భీమకర్మా ఖమాప్లుతః ।
అస్య సాహ్యం మయా కార్యమిక్ష్వాకుకులవర్తినః ॥ 96 ॥
hanūmānrāmakāryārthaṃ bhīmakarmā khamāplutaḥ |
asya sāhyaṃ mayā kāryamikṣvākukulavartinaḥ || 96 ||

Hanuman, of terrible deeds, has leapt into the sky for the sake of Rama's work. I must give him help, for he belongs to the Ikshvaku race. AI

Shloka 97
మమ హీక్ష్వాకవః పూజ్యాః పరం పూజ్యతమాస్తవ ।
కురు సాచివ్యమస్మాకం న నః కార్యమతిక్రమేత్ ॥ 97 ॥
mama hīkṣvākavaḥ pūjyāḥ paraṃ pūjyatamāstava |
kuru sācivyamasmākaṃ na naḥ kāryamatikramet || 97 ||

For the Ikshvakus are to be worshipped by me, and are supremely worshipful to you. Render service to us; let not our work be overstepped. AI

Shloka 98
కర్తవ్యమకృతం కార్యం సతాం మన్యుముదీరయేత్ ।
సలిలాదూర్ధ్వముత్తిష్ఠ తిష్ఠత్వేష కపిస్త్వయి ॥ 98 ॥
kartavyamakṛtaṃ kāryaṃ satāṃ manyumudīrayet |
salilādūrdhvamuttiṣṭha tiṣṭhatveṣa kapistvayi || 98 ||

A duty that ought to be done but is left undone would stir the wrath of the good. Rise up from the water; let this monkey rest upon you. AI

Shloka 99
అస్మాకమతిథిశ్చైవ పూజ్యశ్చ ప్లవతాం వరః ।
చామీకరమహానాభ దేవగన్ధర్వసేవిత ॥ 99 ॥
asmākamatithiścaiva pūjyaśca plavatāṃ varaḥ |
cāmīkaramahānābha devagandharvasevita || 99 ||

He is our guest and worthy of worship, the foremost among the flying ones. O you whose great navel is of gold, served by gods and gandharvas. AI

Shloka 100
హనుమాంస్త్వయి విశ్రాన్తస్తతః శేషం గమిష్యతి ।
కాకుత్స్థస్యానృశంస్యం చ మైథిల్యాశ్చ వివాసనమ్ ॥ 100 ॥
hanumāṃstvayi viśrāntastataḥ śeṣaṃ gamiṣyati |
kākutsthasyānṛśaṃsyaṃ ca maithilyāśca vivāsanam || 100 ||

Hanuman has rested on you; from there he will proceed for the rest. The compassion of the descendant of Kakutstha, and the exile of the daughter of Mithila. AI

Shloka 101
శ్రమం చ ప్లవగేన్ద్రస్య సమీక్ష్యోత్థాతుమర్హసి ।
హిరణ్యనాభో మైనాకో నిశమ్య లవణామ్భసః ॥ 101 ॥
śramaṃ ca plavagendrasya samīkṣyotthātumarhasi |
hiraṇyanābho maināko niśamya lavaṇāmbhasaḥ || 101 ||

And seeing the fatigue of the lord of the monkeys, you ought to rise up. Mainaka, whose navel is of gold, hearing of the salt sea. AI

Shloka 102
ఉత్పపాత జలాత్తూర్ణం మహాద్రుమలతాయుతః ।
స సాగరజలం భిత్త్వా బభూవాభ్యుత్థితస్తదా ॥ 102 ॥
utpapāta jalāttūrṇaṃ mahādrumalatāyutaḥ |
sa sāgarajalaṃ bhittvā babhūvābhyutthitastadā || 102 ||

He sprang up swiftly from the water, together with great trees and creepers. He, having split the water of the sea, then rose up. AI

Shloka 103
యథా జలధరం భిత్త్వా దీప్తరశ్మిర్దివాకరః ।
స మహాత్మా ముహూర్తేన సర్వతః సలిలావృతః ॥ 103 ॥
yathā jaladharaṃ bhittvā dīptaraśmirdivākaraḥ |
sa mahātmā muhūrtena sarvataḥ salilāvṛtaḥ || 103 ||

As the sun with blazing rays, having split a water-bearing cloud. That great-souled one, in a moment, surrounded on all sides by water. AI

Shloka 104
దర్శయామాస శృఙ్గాణి సాగరేణ నియోజితః ।
ఆదిత్యోదయసఙ్కాశైరాలిఖద్భిరివామ్బరమ్ ।
శాతకుమ్భమయైః శృఙ్గైః సకిన్నరమహోరగైః ॥ 104 ॥
darśayāmāsa śṛṅgāṇi sāgareṇa niyojitaḥ |
ādityodayasaṅkāśairālikhadbhirivāmbaram |
śātakumbhamayaiḥ śṛṅgaiḥ sakinnaramahoragaiḥ || 104 ||

He showed his peaks, appointed by the sea. As if painting the sky with the likeness of the rising sun, with peaks made of gold, together with kinnaras and great serpents. AI

Shloka 105
తప్తజామ్బూనదైః శృఙ్గైః పర్వతస్య సముత్థితైః ॥ 105 ॥
taptajāmbūnadaiḥ śṛṅgaiḥ parvatasya samutthitaiḥ || 105 ||

With peaks of molten gold, risen up of the mountain. AI

Shloka 106
ఆకాశం శస్త్రసఙ్కాశమభవత్కాఞ్చనప్రభమ్ ।
జాతరూపమయైః శృఙ్గైర్భ్రాజమానైః స్వయమ్ప్రభైః ॥ 106 ॥
ākāśaṃ śastrasaṅkāśamabhavatkāñcanaprabham |
jātarūpamayaiḥ śṛṅgairbhrājamānaiḥ svayamprabhaiḥ || 106 ||

The sky became golden-hued, resembling a weapon, blazing with peaks made of gold, shining with their own radiance. AI

Shloka 107
ఆదిత్యశతసఙ్కాశః సోఽభవద్గిరిసత్తమః ।
తముత్థితమసఙ్గేన హనుమానగ్రతః స్థితమ్ ॥ 107 ॥
ādityaśatasaṅkāśaḥ so'bhavadgirisattamaḥ |
tamutthitamasaṅgena hanumānagrataḥ sthitam || 107 ||

That best of mountains became like a hundred suns. Hanuman stood before it as it rose unobstructed. AI

Shloka 108
మధ్యే లవణతోయస్య విఘ్నోఽయమితి నిశ్చితః ।
స తముచ్ఛ్ర్రతమత్యర్థం మహావేగో మహాకపిః ॥ 108 ॥
madhye lavaṇatoyasya vighno'yamiti niścitaḥ |
sa tamucchrratamatyarthaṃ mahāvego mahākapiḥ || 108 ||

He decided, 'This is an obstacle in the middle of the salt-water ocean.' That great monkey of great speed, at that mountain risen exceedingly high— AI

Shloka 109
ఉరసా పాతయామాస జీమూతమివ మారుతః ।
స తథా పాతితస్తేన కపినా పర్వతోత్తమః ॥ 109 ॥
urasā pātayāmāsa jīmūtamiva mārutaḥ |
sa tathā pātitastena kapinā parvatottamaḥ || 109 ||

—struck it down with his chest, as the wind strikes a cloud. Thus that best of mountains was struck down by that monkey. AI

Shloka 110
బుద్ధ్వా తస్య కపేర్వేగం జహర్ష చ ననన్ద చ ।
తమాకాశగతం వీరమాకాశే సముపస్థితః ॥ 110 ॥
buddhvā tasya kapervegaṃ jaharṣa ca nananda ca |
tamākāśagataṃ vīramākāśe samupasthitaḥ || 110 ||

Having understood the speed of that monkey, it rejoiced and was delighted. To that hero stationed in the sky, it approached in the sky. AI

Shloka 111
ప్రీతో హృష్టమానా వాక్యమబ్రవీత్పర్వతః కపిమ్ ।
మానుషం ధారయన్ రూపమాత్మనః శిఖరే స్థితః ॥ 111 ॥
prīto hṛṣṭamānā vākyamabravītparvataḥ kapim |
mānuṣaṃ dhārayan rūpamātmanaḥ śikhare sthitaḥ || 111 ||

Pleased and delighted, the mountain, assuming a human form and standing on its own peak, spoke these words to the monkey. AI

Shloka 112
దుష్కరం కృతవాన్కర్మ త్వమిదం వానరోత్తమ ।
నిపత్య మమ శృఙ్గేషు విశ్రమస్వ యథాసుఖమ్ ॥ 112 ॥
duṣkaraṃ kṛtavānkarma tvamidaṃ vānarottama |
nipatya mama śṛṅgeṣu viśramasva yathāsukham || 112 ||

O best of monkeys, you have accomplished this difficult deed. Having alighted on my peaks, rest as you please. AI

Shloka 113
రాఘవస్య కులే జాతైరుదధిః పరివర్ధితః ।
స త్వాం రామహితే యుక్తం ప్రత్యర్చయతి సాగరః ॥ 113 ॥
rāghavasya kule jātairudadhiḥ parivardhitaḥ |
sa tvāṃ rāmahite yuktaṃ pratyarcayati sāgaraḥ || 113 ||

The ocean has been enlarged by those born in Raghu's lineage. The ocean, pleased with you who are devoted to Rama's welfare, honors you in return. AI

Shloka 114
కృతే చ ప్రతికర్తవ్యమేష ధర్మః సనాతనః ।
సోఽయం త్వత్ప్రతికారార్థీ త్వత్తః సమ్మానమర్హతి ॥ 114 ॥
kṛte ca pratikartavyameṣa dharmaḥ sanātanaḥ |
so'yaṃ tvatpratikārārthī tvattaḥ sammānamarhati || 114 ||

When a service has been done, repayment is due — this is the eternal law. He, desiring to repay you, deserves honor from you. AI

Shloka 115
త్వన్నిమిత్తమనేనాహం బహుమానాత్ప్రచోదితః ।
తిష్ఠ త్వం కపిశార్దూల మయి విశ్రమ్య గమ్యతామ్ ॥ 115 ॥
tvannimittamanenāhaṃ bahumānātpracoditaḥ |
tiṣṭha tvaṃ kapiśārdūla mayi viśramya gamyatām || 115 ||

For your sake, out of great respect, I have been urged by him. O tiger among monkeys, you stay here, rest, and then go. AI

Shloka 116
తవ సానుషు విశ్రాన్తః శేషం ప్రక్రమతామితి ।
యోజనానాం శతం చాపి కపిరేష సమాప్లుతః ॥ 116 ॥
tava sānuṣu viśrāntaḥ śeṣaṃ prakramatāmiti |
yojanānāṃ śataṃ cāpi kapireṣa samāplutaḥ || 116 ||

Having rested on its peaks, you may then proceed with the rest of the journey. This monkey has already leapt a hundred yojanas. AI

Shloka 117
తదిదం గన్ధవత్స్వాదు కన్దమూలఫలం బహు ।
తదాస్వాద్య హరిశ్రేష్ఠ విశ్రాన్తోఽను గమిష్యసి ॥ 117 ॥
tadidaṃ gandhavatsvādu kandamūlaphalaṃ bahu |
tadāsvādya hariśreṣṭha viśrānto'nu gamiṣyasi || 117 ||

Here are abundant fragrant and sweet roots, bulbs and fruits. Having tasted them, O best of monkeys, you will rest and then continue. AI

Shloka 118
అస్మాకమపి సమ్బన్ధః కపిముఖ్య త్వయాస్తి వై ।
ప్రఖ్యాతస్త్రిషు లోకేషు మహాగుణపరిగ్రహః ॥ 118 ॥
asmākamapi sambandhaḥ kapimukhya tvayāsti vai |
prakhyātastriṣu lokeṣu mahāguṇaparigrahaḥ || 118 ||

There is also a relationship between us, O chief of monkeys, which is renowned in the three worlds and possesses great virtues. AI

Shloka 119
వేగవన్తః ప్లవన్తో యే ప్లవగా మారుతాత్మజ ।
తేషాం ముఖ్యతమం మన్యే త్వామహం కపికుఞ్జర ॥ 119 ॥
vegavantaḥ plavanto ye plavagā mārutātmaja |
teṣāṃ mukhyatamaṃ manye tvāmahaṃ kapikuñjara || 119 ||

Those monkeys who are swift and leap, O son of the wind, among them I consider you the foremost, O elephant among monkeys. AI

Shloka 120
అతిథిః కిల పూజార్హః ప్రాకృతోఽపి విజానతా ।
ధర్మం జిజ్ఞాసమానేన కిం పునస్త్వాదృశో మహాన్ ॥ 120 ॥
atithiḥ kila pūjārhaḥ prākṛto'pi vijānatā |
dharmaṃ jijñāsamānena kiṃ punastvādṛśo mahān || 120 ||

A guest is indeed worthy of worship, even an ordinary one, by a wise man seeking to know dharma — how much more so a great one like you. AI

Shloka 121
త్వం హి దేవవరిష్ఠస్య మారుతస్య మహాత్మనః ।
పుత్రస్తస్యైవ వేగేన సదృశః కపికుఞ్జర ॥ 121 ॥
tvaṃ hi devavariṣṭhasya mārutasya mahātmanaḥ |
putrastasyaiva vegena sadṛśaḥ kapikuñjara || 121 ||

For you are the son of the great-souled Maruta, the best of gods, and you are equal to him in speed, O elephant among monkeys. AI

Shloka 122
పూజితే త్వయి ధర్మజ్ఞ పూజాం ప్రాప్నోతి మారుతః ।
తస్మాత్త్వం పూజనీయో మే శృణు చాప్యత్ర కారణమ్ ॥ 122 ॥
pūjite tvayi dharmajña pūjāṃ prāpnoti mārutaḥ |
tasmāttvaṃ pūjanīyo me śṛṇu cāpyatra kāraṇam || 122 ||

O knower of dharma, when you are worshipped, Maruta (the wind god) receives that worship. Therefore you are worthy of my worship; listen also to the reason for this. AI

Shloka 123
పూర్వం కృతయుగే తాత పర్వతాః పక్షిణోఽభవన్ ।
తే హి జగ్ముర్దిశః సర్వా గరుడానిలవేగినః ॥ 123 ॥
pūrvaṃ kṛtayuge tāta parvatāḥ pakṣiṇo'bhavan |
te hi jagmurdiśaḥ sarvā garuḍānilaveginaḥ || 123 ||

Formerly, in the Krita Yuga, O dear one, the mountains were winged. They flew to all directions with the speed of Garuda and the wind. AI

Shloka 124
తతస్తేషు ప్రయాతేషు దేవసఙ్ఘాః మహర్షిభిః ।
భూతాని చ భయం జగ్ముస్తేషాం పతనశఙ్కయా ॥ 124 ॥
tatasteṣu prayāteṣu devasaṅghāḥ maharṣibhiḥ |
bhūtāni ca bhayaṃ jagmusteṣāṃ patanaśaṅkayā || 124 ||

Then, when they were flying, the hosts of gods, the great sages, and the beings became afraid, fearing their fall. AI

Shloka 125
తతః క్రుద్ధః సహస్రాక్షః పర్వతానాం శతక్రతుః ।
పక్షాన్ చిచ్ఛేద వజ్రేణ తత్ర తత్ర సహస్రశః ॥ 125 ॥
tataḥ kruddhaḥ sahasrākṣaḥ parvatānāṃ śatakratuḥ |
pakṣān ciccheda vajreṇa tatra tatra sahasraśaḥ || 125 ||

Then the thousand-eyed one, Indra, the performer of a hundred sacrifices, became angry and cut off the wings of the mountains with his thunderbolt, in hundreds and thousands, here and there. AI

Shloka 126
స మాముపాగతః క్రుద్ధో వజ్రముద్యమ్య దేవరాట్ ।
తతోఽహం సహసా క్షిప్తః శ్వసనేన మహాత్మనా ॥ 126 ॥
sa māmupāgataḥ kruddho vajramudyamya devarāṭ |
tato'haṃ sahasā kṣiptaḥ śvasanena mahātmanā || 126 ||

That angry king of the gods, Indra, approached me, raising his thunderbolt. Then I was suddenly thrown by the great-souled wind god. AI

Shloka 127
అస్మిన్లవణతోయే చ ప్రక్షిప్తః ప్లవగోత్తమ ।
గుప్తపక్షసమగ్రశ్చ తవ పిత్రాభిరక్షితః ॥ 127 ॥
asminlavaṇatoye ca prakṣiptaḥ plavagottama |
guptapakṣasamagraśca tava pitrābhirakṣitaḥ || 127 ||

O best of monkeys, I was thrown into this salt water, with my wings intact and protected by your father. AI

Shloka 128
తతోఽహం మానయామి త్వాం మాన్యో హి మమ మారుతః ।
త్వయా మే హ్యేష సమ్బన్ధః కపిముఖ్య మహాగుణః ॥ 128 ॥
tato'haṃ mānayāmi tvāṃ mānyo hi mama mārutaḥ |
tvayā me hyeṣa sambandhaḥ kapimukhya mahāguṇaḥ || 128 ||

Therefore I honor you; for Maruta is worthy of my honor. O chief of monkeys, this relationship of yours with me is of great virtue. AI

Shloka 129
అస్మిన్నేవఙ్గతే కార్యే సాగరస్య మమైవ చ ।
ప్రీతిం ప్రీతమనాః కర్తుం త్వమర్హసి మహాకపే ॥ 129 ॥
asminnevaṅgate kārye sāgarasya mamaiva ca |
prītiṃ prītamanāḥ kartuṃ tvamarhasi mahākape || 129 ||

O great monkey, in this matter concerning the ocean and myself, you should, with a pleased mind, show your favor. AI

Shloka 130
శ్రమం మోక్షయ పూజాం చ గృహాణ కపిసత్తమ ।
ప్రీతిం చ బహుమన్యస్వ ప్రీతోఽస్మి తవ దర్శనాత్ ॥ 130 ॥
śramaṃ mokṣaya pūjāṃ ca gṛhāṇa kapisattama |
prītiṃ ca bahumanyasva prīto'smi tava darśanāt || 130 ||

O best of monkeys, release me from my fatigue and accept my worship; and greatly honor my affection, for I am delighted by your sight. AI

Shloka 131
ఏవముక్తః కపిశ్రేష్ఠస్తం నగోత్తమమబ్రవీత్ ।
ప్రీతోఽస్మి కృతమాతిథ్యం మన్యురేషోఽపనీయతామ్ ॥ 131 ॥
evamuktaḥ kapiśreṣṭhastaṃ nagottamamabravīt |
prīto'smi kṛtamātithyaṃ manyureṣo'panīyatām || 131 ||

Thus addressed, the foremost of monkeys spoke to that best of mountains: 'I am pleased; the hospitality has been done; let this anger be set aside.' AI

Shloka 132
త్వరతే కార్యకాలో మే అహశ్చాప్యతివర్తతే ।
ప్రతిజ్ఞా చ మయా దత్తా న స్థాతవ్యమిహాన్తరే ॥ 132 ॥
tvarate kāryakālo me ahaścāpyativartate |
pratijñā ca mayā dattā na sthātavyamihāntare || 132 ||

My time for the task presses; the day too is passing away; and a promise has been made by me that I must not stay here in between. AI

Shloka 133
ఇత్యుక్త్వా పాణినా శైలమాలభ్య హరిపుఙ్గవః ।
జగామాకాశమావిశ్య వీర్యవాన్ ప్రహసన్నివ ॥ 133 ॥
ityuktvā pāṇinā śailamālabhya haripuṅgavaḥ |
jagāmākāśamāviśya vīryavān prahasanniva || 133 ||

Having said this, the bull among monkeys, touching the mountain with his hand, entered the sky and went off, as if laughing, the mighty one. AI

Shloka 134
స పర్వతసముద్రాభ్యాం బహుమానాదవేక్షితః ।
పూజితశ్చోపపన్నాభిరాశీర్భిరనిలాత్మజః ॥ 134 ॥
sa parvatasamudrābhyāṃ bahumānādavekṣitaḥ |
pūjitaścopapannābhirāśīrbhiranilātmajaḥ || 134 ||

The son of the wind was looked upon with great respect by the mountain and the ocean, and was honored with fitting blessings. AI

Shloka 135
అథోర్ధ్వం దూరముత్ప్లుత్య హిత్వా శైలమహార్ణవౌ ।
పితుః పన్థానమాస్థాయ జగామ విమలేఽమ్బరే ॥ 135 ॥
athordhvaṃ dūramutplutya hitvā śailamahārṇavau |
pituḥ panthānamāsthāya jagāma vimale'mbare || 135 ||

Then, having leapt far upward, leaving behind the mountain and the great ocean, he took the path of his father and went in the clear sky. AI

Shloka 136
భూయశ్చోర్ధ్వం గతిం ప్రాప్య గిరిం తమవలోకయన్ ।
వాయుసూనుర్నిరాలమ్బే జగామ విమలేఽమ్బరే ॥ 136 ॥
bhūyaścordhvaṃ gatiṃ prāpya giriṃ tamavalokayan |
vāyusūnurnirālambe jagāma vimale'mbare || 136 ||

Having again attained a higher course, gazing at that mountain, the son of the wind went in the clear sky without support. AI

Shloka 137
తద్ ద్వితీయం హనుమతో దృష్ట్వా కర్మ సుదుష్కరమ్ ।
ప్రశశంసుః సురాః సర్వే సిద్ధాశ్చ పరమర్షయః ॥ 137 ॥
tad dvitīyaṃ hanumato dṛṣṭvā karma suduṣkaram |
praśaśaṃsuḥ surāḥ sarve siddhāśca paramarṣayaḥ || 137 ||

Seeing that second deed of Hanuman, which was very difficult to perform, all the gods, the Siddhas, and the great sages praised it. AI

Shloka 138
దేవతాశ్చాభవన్ హృష్టాస్తత్రస్థాస్తస్య కర్మణా ।
కాఞ్చనస్య సునాభస్య సహస్రాక్షశ్చ వాసవః ॥ 138 ॥
devatāścābhavan hṛṣṭāstatrasthāstasya karmaṇā |
kāñcanasya sunābhasya sahasrākṣaśca vāsavaḥ || 138 ||

The gods who were present there became delighted by his deed, and so did the thousand-eyed Indra, the lord of the gods, and the golden-naveled (mountain) Sunabha. AI

Shloka 139
ఉవాచ వచనం ధీమాన్ పరితోషాత్సగద్గదమ్ ।
సునాభం పర్వతశ్రేష్ఠం స్వయమేవ శచీపతిః ॥ 139 ॥
uvāca vacanaṃ dhīmān paritoṣātsagadgadam |
sunābhaṃ parvataśreṣṭhaṃ svayameva śacīpatiḥ || 139 ||

The wise husband of Sachi himself, with his voice choked with tears of joy, spoke these words to Sunabha, the best of mountains: AI

Shloka 140
హిరణ్యనాభ శైలేన్ద్ర పరితుష్టోఽస్మి తే భృశమ్ ।
అభయం తే ప్రయచ్ఛామి తిష్ఠ సౌమ్య యథాసుఖమ్ ॥ 140 ॥
hiraṇyanābha śailendra parituṣṭo'smi te bhṛśam |
abhayaṃ te prayacchāmi tiṣṭha saumya yathāsukham || 140 ||

O Hiranyanabha, lord of mountains, I am exceedingly pleased with you. I grant you fearlessness; stay, gentle one, happily as you please. AI

Shloka 141
సాహ్యం కృతం తే సుమహద్విక్రాన్తస్య హనూమతః ।
క్రమతో యోజనశతం నిర్భయస్య భయే సతి ॥ 141 ॥
sāhyaṃ kṛtaṃ te sumahadvikrāntasya hanūmataḥ |
kramato yojanaśataṃ nirbhayasya bhaye sati || 141 ||

You have rendered great help to the valiant Hanuman, who was leaping a hundred yojanas and was fearless when there was danger. AI

Shloka 142
రామస్యైష హితాయైవ యాతి దాశరథేర్హరిః ।
సత్క్రియాం కుర్వతా తస్య తోషితోఽస్మి దృఢం త్వయా ॥ 142 ॥
rāmasyaiṣa hitāyaiva yāti dāśaratherhariḥ |
satkriyāṃ kurvatā tasya toṣito'smi dṛḍhaṃ tvayā || 142 ||

This monkey goes for the welfare of Rama, the son of Dasaratha. By doing him this kindness, you have firmly pleased me. AI

Shloka 143
తతః ప్రహర్షమగమద్విపులం పర్వతోత్తమః ।
దేవతానాం పతిం దృష్ట్వా పరితుష్టం శతక్రతుమ్ ॥ 143 ॥
tataḥ praharṣamagamadvipulaṃ parvatottamaḥ |
devatānāṃ patiṃ dṛṣṭvā parituṣṭaṃ śatakratum || 143 ||

Then the best of mountains attained great joy upon seeing the lord of the gods, the hundred-sacrificed Indra, fully pleased. AI

Shloka 144
స వై దత్తవరః శైలో బభూవావస్థితస్తదా ।
హనుమాంశ్చ ముహూర్తేన వ్యతిచక్రామ సాగరమ్ ॥ 144 ॥
sa vai dattavaraḥ śailo babhūvāvasthitastadā |
hanumāṃśca muhūrtena vyaticakrāma sāgaram || 144 ||

That mountain, having received the boon, then remained there, and Hanuman crossed the ocean in a moment. AI

Shloka 145
తతో దేవాః సగన్ధర్వాః సిద్ధాశ్చ పరమర్షయః ।
అబ్రువన్ సూర్యసఙ్కాశాం సురసాం నాగమాతరమ్ ॥ 145 ॥
tato devāḥ sagandharvāḥ siddhāśca paramarṣayaḥ |
abruvan sūryasaṅkāśāṃ surasāṃ nāgamātaram || 145 ||

Then the gods together with the Gandharvas, the Siddhas and the great sages spoke to Surasa, the mother of the Nagas, who was radiant like the sun. AI

Shloka 146
అయం వాతాత్మజః శ్రీమాన్ప్లవతే సాగరోపరి ।
హనుమాన్నామ తస్య త్వం ముహూర్తం విఘ్నమాచర ॥ 146 ॥
ayaṃ vātātmajaḥ śrīmānplavate sāgaropari |
hanumānnāma tasya tvaṃ muhūrtaṃ vighnamācara || 146 ||

This glorious son of the Wind-god, named Hanuman, is flying over the ocean. You create an obstacle for him for a moment. AI

Shloka 147
రాక్షసం రూపమాస్థాయ సుఘోరం పర్వతోపమమ్ ।
దంష్ట్రాకరాలం పిఙ్గాక్షం వక్త్రం కృత్వా నభః సమమ్ ॥ 147 ॥
rākṣasaṃ rūpamāsthāya sughoraṃ parvatopamam |
daṃṣṭrākarālaṃ piṅgākṣaṃ vaktraṃ kṛtvā nabhaḥ samam || 147 ||

Assuming a very dreadful demon form, resembling a mountain, with fearful fangs and tawny eyes, making your face equal to the sky. AI

Shloka 148
బలమిచ్ఛామహే జ్ఞాతుం భూయశ్చాస్య పరాక్రమమ్ ।
త్వాం విజేష్యత్యుపాయేన విషాదం వా గమిష్యతి ॥ 148 ॥
balamicchāmahe jñātuṃ bhūyaścāsya parākramam |
tvāṃ vijeṣyatyupāyena viṣādaṃ vā gamiṣyati || 148 ||

We wish to know his strength and further his valor. Whether he will conquer you by some stratagem or will fall into despair. AI

Shloka 149
ఏవముక్తా తు సా దేవీ దైవతైరభిసత్కృతా ।
సముద్రమధ్యే సురసా బిభ్రతీ రాక్షసం వపుః ॥ 149 ॥
evamuktā tu sā devī daivatairabhisatkṛtā |
samudramadhye surasā bibhratī rākṣasaṃ vapuḥ || 149 ||

Thus addressed by the gods and honored by them, that goddess Surasa, bearing a demon body, stood in the middle of the ocean. AI

Shloka 150
వికృతం చ విరూపం చ సర్వస్య చ భయావహమ్ ।
ప్లవమానం హనూమన్తమావృత్యేదమువాచ హ ॥ 150 ॥
vikṛtaṃ ca virūpaṃ ca sarvasya ca bhayāvaham |
plavamānaṃ hanūmantamāvṛtyedamuvāca ha || 150 ||

With a distorted and deformed form, fearful to all, she obstructed the flying Hanuman and spoke this. AI

Shloka 151
మమ భక్షః ప్రదిష్టస్త్వమీశ్వరైర్వానరర్షభ ।
అహం త్వాం భక్షయిష్యామి ప్రవిశేదం మమాననమ్ ॥ 151 ॥
mama bhakṣaḥ pradiṣṭastvamīśvarairvānararṣabha |
ahaṃ tvāṃ bhakṣayiṣyāmi praviśedaṃ mamānanam || 151 ||

O bull among monkeys, you have been assigned as my food by the gods. I will devour you; enter my mouth. AI

Shloka 152
ఏవముక్తః సురసయా ప్రాఞ్జలిర్వానరర్షభః ।
ప్రహృష్టవదనః శ్రీమానిదం వచనమబ్రవీత్ ॥ 152 ॥
evamuktaḥ surasayā prāñjalirvānararṣabhaḥ |
prahṛṣṭavadanaḥ śrīmānidaṃ vacanamabravīt || 152 ||

Thus addressed by Surasa, the bull among monkeys, with joined palms, his face delighted, and glorious, spoke these words. AI

Shloka 153
రామో దాశరథిర్నామ ప్రవిష్టో దణ్డకావనమ్ ।
లక్ష్మణేన సహ భ్రాత్రా వైదేహ్యా చాపి భార్యయా ॥ 153 ॥
rāmo dāśarathirnāma praviṣṭo daṇḍakāvanam |
lakṣmaṇena saha bhrātrā vaidehyā cāpi bhāryayā || 153 ||

There is one named Rama, son of Dasaratha, who entered the Dandaka forest together with his brother Lakshmana and also his wife Vaidehi. AI

Shloka 154
అన్యకార్యవిషక్తస్య బద్ధవైరస్య రాక్షసైః ।
తస్య సీతా హృతా భార్యా రావణేన యశస్వినీ ॥ 154 ॥
anyakāryaviṣaktasya baddhavairasya rākṣasaiḥ |
tasya sītā hṛtā bhāryā rāvaṇena yaśasvinī || 154 ||

While he was engaged in other affairs and had incurred the enmity of the rakshasas, his illustrious wife Sita was abducted by Ravana. AI

Shloka 155
తస్యాః సకాశం దూతోఽహం గమిష్యే రామశాసనాత్ ।
కర్తుమర్హసి రామస్య సాహ్యం విషయవాసిని ॥ 155 ॥
tasyāḥ sakāśaṃ dūto'haṃ gamiṣye rāmaśāsanāt |
kartumarhasi rāmasya sāhyaṃ viṣayavāsini || 155 ||

By Rama's command I, his messenger, will go to her presence. O dweller of this region, you ought to render help to Rama. AI

Shloka 156
అథవా మైథిలీం దృష్ట్వా రామం చాక్లిష్టకారిణమ్ ।
ఆగమిష్యామి తే వక్త్రం సత్యం ప్రతిశృణోమి తే ॥ 156 ॥
athavā maithilīṃ dṛṣṭvā rāmaṃ cākliṣṭakāriṇam |
āgamiṣyāmi te vaktraṃ satyaṃ pratiśṛṇomi te || 156 ||

Or, having seen Maithili and Rama, who is untiring in action, I shall return to your mouth; I promise you this truthfully. AI

Shloka 157
ఏవముక్తా హనుమతా సురసా కామరూపిణీ ।
అబ్రవీన్నాతివర్తేన్మాం కశ్చిదేష వరో మమ ॥ 157 ॥
evamuktā hanumatā surasā kāmarūpiṇī |
abravīnnātivartenmāṃ kaścideṣa varo mama || 157 ||

Thus addressed by Hanuman, Surasa, who could assume any form at will, said: 'No one may pass me by; this is a boon granted to me.' AI

Shloka 158
తం ప్రయాన్తం సముద్వీక్ష్య సురసా వాక్యమబ్రవీత్ ।
బలం జిజ్ఞాసమానా వై నాగమాతా హనూమతః ॥ 158 ॥
taṃ prayāntaṃ samudvīkṣya surasā vākyamabravīt |
balaṃ jijñāsamānā vai nāgamātā hanūmataḥ || 158 ||

Seeing him as he proceeded, Surasa, the mother of the nagas, wishing to test the strength of Hanuman, spoke these words. AI

Shloka 159
ప్రవిశ్య వదనం మేఽద్య గన్తవ్యం వానరోత్తమ ।
వర ఏష పురా దత్తో మమ ధాత్రేతి సత్వరా ॥ 159 ॥
praviśya vadanaṃ me'dya gantavyaṃ vānarottama |
vara eṣa purā datto mama dhātreti satvarā || 159 ||

'O best of monkeys, today you must enter my mouth and then go. This boon was granted to me long ago by the Creator' — thus she spoke in haste. AI

Shloka 160
వ్యాదాయ విపులం వక్త్రం స్థితా సా మారుతేః పురః ।
ఏవముక్తః సురసయా క్రుద్ధో వానరపుఙ్గవః ॥ 160 ॥
vyādāya vipulaṃ vaktraṃ sthitā sā māruteḥ puraḥ |
evamuktaḥ surasayā kruddho vānarapuṅgavaḥ || 160 ||

Opening her vast mouth, she stood before the son of the wind. Thus addressed by Surasa, the enraged bull among monkeys... AI

Shloka 161
అబ్రవీత్కురు వై వక్త్రం యేన మాం విషహిష్యసే ।
ఇత్యుక్త్వా సురసాం క్రుద్ధో ధశయోజనమాయతా ॥ 161 ॥
abravītkuru vai vaktraṃ yena māṃ viṣahiṣyase |
ityuktvā surasāṃ kruddho dhaśayojanamāyatā || 161 ||

...said, 'Make your mouth wide enough that you may be able to contain me.' Having said this, the angry one expanded to ten yojanas in length. AI

Shloka 162
దశయోజనవిస్తారో బభూవ హనుమాంస్తదా ।
తం దృష్ట్వా మేఘసఙ్కాశం దశయోజనమాయతమ్ ॥ 162 ॥
daśayojanavistāro babhūva hanumāṃstadā |
taṃ dṛṣṭvā meghasaṅkāśaṃ daśayojanamāyatam || 162 ||

Then Hanuman became ten yojanas wide. Seeing him, who resembled a cloud and was ten yojanas in extent, AI

Shloka 163
చకార సురసా చాస్యం వింశద్యోజనమాయతమ్ ।
హనుమాంస్తు తతః క్రుద్ధస్త్రింశద్యోజనమాయతః ॥ 163 ॥
cakāra surasā cāsyaṃ viṃśadyojanamāyatam |
hanumāṃstu tataḥ kruddhastriṃśadyojanamāyataḥ || 163 ||

Surasa made her mouth twenty yojanas in extent. Then Hanuman, enraged, became thirty yojanas in extent. AI

Shloka 164
చకార సురసా వక్త్రం చత్వారింశత్తథోచ్ఛ్రితమ్ ।
బభూవ హనుమావనీరః పఞ్చాశద్యోజనోచ్ఛ్రితః ॥ 164 ॥
cakāra surasā vaktraṃ catvāriṃśattathocchritam |
babhūva hanumāvanīraḥ pañcāśadyojanocchritaḥ || 164 ||

Surasa made her mouth forty yojanas in height. Hanuman became fifty yojanas in height. AI

Shloka 165
చకార సురసా వక్త్రం షష్టియోజనమాయతమ్ ।
తథైవ హనుమావనీరః సప్తతీయోజనోచ్ఛ్రితః ॥ 165 ॥
cakāra surasā vaktraṃ ṣaṣṭiyojanamāyatam |
tathaiva hanumāvanīraḥ saptatīyojanocchritaḥ || 165 ||

Surasa made her mouth sixty yojanas in extent. Likewise Hanuman became seventy yojanas in height. AI

Shloka 166
చకార సురసా వక్త్రమశీతీయోజనాయతమ్ ।
హనుమానచలప్రఖ్యో నవతీయోజనోచ్ఛ్రితః ॥ 166 ॥
cakāra surasā vaktramaśītīyojanāyatam |
hanumānacalaprakhyo navatīyojanocchritaḥ || 166 ||

Surasa made her mouth eighty yojanas in extent. Hanuman, resembling a mountain, became ninety yojanas in height. AI

Shloka 167
చకార సురసా వక్త్రం శతయోజనమాయతం తవ సానుషు విశ్రాన్తః శేషం ప్రక్రమతామితి ।
తద్దృష్ట్వా వ్యాదితం త్వాస్యం వాయుపుత్రః సుబుద్ధిమాన్ ।
దీర్ఘజిహ్వం సురసయా సుఘోరం నరకోపమమ్ ॥ 167 ॥
cakāra surasā vaktraṃ śatayojanamāyataṃ tava sānuṣu viśrāntaḥ śeṣaṃ prakramatāmiti |
taddṛṣṭvā vyāditaṃ tvāsyaṃ vāyuputraḥ subuddhimān |
dīrghajihvaṃ surasayā sughoraṃ narakopamam || 167 ||

Surasa made her mouth a hundred yojanas in extent, saying, 'You will rest on my breasts, and the rest of you will proceed.' Seeing that mouth opened wide, the wise son of the wind, with her long tongue, very dreadful, resembling a hell, AI

Shloka 168
సుసఙ్క్షిప్యాత్మనః కాయం బభూవాఙ్గుష్ఠమాత్రకః ।
సోఽభిపత్యాశు తద్వక్త్రం నిష్పత్య చ మహాబలః ।
అన్తరిక్షే స్థితః శ్రీమానిదం వచనమబ్రవీత్ ॥ 168 ॥
susaṅkṣipyātmanaḥ kāyaṃ babhūvāṅguṣṭhamātrakaḥ |
so'bhipatyāśu tadvaktraṃ niṣpatya ca mahābalaḥ |
antarikṣe sthitaḥ śrīmānidaṃ vacanamabravīt || 168 ||

Having quickly contracted his body, he became the size of a thumb. The mighty one, having rushed into her mouth and escaped, stood in the sky and spoke these words, AI

Shloka 169
ప్రవిష్టోఽస్మి హి తే వక్త్రం దాక్షాయణి నమోఽస్తు తే ।
గమిష్యే యత్ర వైదేహీ సత్యం చాసీద్వరస్తవ ॥ 169 ॥
praviṣṭo'smi hi te vaktraṃ dākṣāyaṇi namo'stu te |
gamiṣye yatra vaidehī satyaṃ cāsīdvarastava || 169 ||

'I have indeed entered your mouth, O daughter of Daksha, salutations to you. I shall go where Vaidehi is; your boon was true.' AI

Shloka 170
తం దృష్ట్వా వదనాన్ముక్తం చన్ద్రం రాహుముఖాదివ ।
అబ్రవీత్సురసా దేవీ స్వేన రూపేణ వానరమ్ ॥ 170 ॥
taṃ dṛṣṭvā vadanānmuktaṃ candraṃ rāhumukhādiva |
abravītsurasā devī svena rūpeṇa vānaram || 170 ||

Seeing that monkey released from her mouth, like the moon freed from Rahu's mouth, the goddess Surasa spoke to him in her own form. AI

Shloka 171
అర్థసిద్ధ్యై హరిశ్రేష్ఠ గచ్ఛ సౌమ్య యథాసుఖమ్ ।
సమానయస్వ వైదేహీం రాఘవేణ మహాత్మనా ॥ 171 ॥
arthasiddhyai hariśreṣṭha gaccha saumya yathāsukham |
samānayasva vaidehīṃ rāghaveṇa mahātmanā || 171 ||

For the accomplishment of the purpose, O best of monkeys, O gentle one, go happily as you please. Bring back Sita for the great-souled Raghava. AI

Shloka 172
తత్తృతీయం హనుమతో దృష్ట్వా కర్మ సుదుష్కరమ్ ।
సాధు సాధ్వితి భూతాని ప్రశశంసుస్తదా హరిమ్ ॥ 172 ॥
tattṛtīyaṃ hanumato dṛṣṭvā karma suduṣkaram |
sādhu sādhviti bhūtāni praśaśaṃsustadā harim || 172 ||

Seeing that third deed of Hanuman, which was very difficult to perform, the beings then praised that monkey, saying 'Well done, well done!' AI

Shloka 173
స సాగరమనాధృష్యమభ్యేత్య వరుణాలయమ్ ।
జగామాకాశమావిశ్య వేగేన గరుడోపమః ॥ 173 ॥
sa sāgaramanādhṛṣyamabhyetya varuṇālayam |
jagāmākāśamāviśya vegena garuḍopamaḥ || 173 ||

Having approached the inviolable ocean, the abode of Varuna, he entered the sky and went with the speed of Garuda. AI

Shloka 174
సేవితే వారిధారాభిః పతగైశ్చ నిషేవితే ।
చరితే కైశికాచార్యైరైరావతనిషేవితే ॥ 174 ॥
sevite vāridhārābhiḥ patagaiśca niṣevite |
carite kaiśikācāryairairāvataniṣevite || 174 ||

Served by streams of water, frequented by birds, traversed by the Kaisika teachers, and frequented by Airavata. AI

Shloka 175
సింహకుఞ్జరశార్దూలపతగోరగవాహనైః ।
విమానైః సమ్పతద్భిశ్చ విమలైః సమలఙ్కృతే ॥ 175 ॥
siṃhakuñjaraśārdūlapatagoragavāhanaiḥ |
vimānaiḥ sampatadbhiśca vimalaiḥ samalaṅkṛte || 175 ||

Adorned with spotless aerial chariots, moving along with lions, elephants, tigers, birds, and serpents as their vehicles. AI

Shloka 176
వజ్రాశనిసమాఘాతైః పావకైరుపశోభితే ।
కృతపుణ్యైర్మహాభాగైః స్వర్గజిద్భిరలఙ్కృతే ॥ 176 ॥
vajrāśanisamāghātaiḥ pāvakairupaśobhite |
kṛtapuṇyairmahābhāgaiḥ svargajidbhiralaṅkṛte || 176 ||

Shining with fires that strike like vajra and lightning, adorned by those of great fortune who have performed meritorious deeds and conquered heaven. AI

Shloka 177
వహతా హవ్యమత్యర్ధం సేవితే చిత్రభానునా ।
గ్రహనక్షత్రచన్ద్రార్కతారాగణ విభూషితే ॥ 177 ॥
vahatā havyamatyardhaṃ sevite citrabhānunā |
grahanakṣatracandrārkatārāgaṇa vibhūṣite || 177 ||

Served by the carrier of offerings, the highly resplendent Chitrabhanu, and adorned with the hosts of planets, stars, the moon, the sun, and the constellations. AI

Shloka 178
మహర్షిగణగన్ధర్వనాగయక్షసమాకులే ।
వివిక్తే విమలే విశ్వే విశ్వావసునిషేవితే ॥ 178 ॥
maharṣigaṇagandharvanāgayakṣasamākule |
vivikte vimale viśve viśvāvasuniṣevite || 178 ||

Crowded with hosts of great sages, gandharvas, nagas and yakshas; solitary, pure, all-pervading, and frequented by Vishvavasu. AI

Shloka 179
దేవరాజగజాక్రాన్తే చన్ద్రసూర్యపథే శివే ।
వితానే జీవలోకస్య వితతే బ్రహ్మనిర్మితే ॥ 179 ॥
devarājagajākrānte candrasūryapathe śive |
vitāne jīvalokasya vitate brahmanirmite || 179 ||

Traversed by the elephant of the king of the gods, on the path of the moon and the sun, auspicious, an awning spread out for the world of the living, fashioned by Brahma. AI

Shloka 180
బహుశః సేవితే వీరైర్విద్యాధరగణైర్వరైః ।
జగామ వాయుమార్గే తు గరుత్మానివ మారుతిః ॥ 180 ॥
bahuśaḥ sevite vīrairvidyādharagaṇairvaraiḥ |
jagāma vāyumārge tu garutmāniva mārutiḥ || 180 ||

Served many times by valiant heroes and by excellent hosts of vidyadharas, the son of the wind (Hanuman) went along the path of the wind, like Garuda. AI

Shloka 181
ప్రదృశ్యమానః సర్వత్రః హనుమాన్మారుతాత్మజః ।
భేజేఽమ్బరం నిరాలమ్బం లమ్బపక్ష ఇవాద్రిరాట్ ॥ 181 ॥
pradṛśyamānaḥ sarvatraḥ hanumānmārutātmajaḥ |
bheje'mbaraṃ nirālambaṃ lambapakṣa ivādrirāṭ || 181 ||

Hanuman, the son of the wind, visible everywhere, resorted to the unsupported sky, like a great mountain with hanging wings. AI

Shloka 182
ప్లవమానం తు తం దృష్ట్వా సింహికా నామ రాక్షసీ ।
మనసా చిన్తయామాస ప్రవృద్ధా కామరూపిణీ ॥ 182 ॥
plavamānaṃ tu taṃ dṛṣṭvā siṃhikā nāma rākṣasī |
manasā cintayāmāsa pravṛddhā kāmarūpiṇī || 182 ||

Seeing him flying, a rakshasi named Simhika, grown huge and able to take any form at will, thought in her mind: AI

Shloka 183
అద్య దీర్ఘస్య కాలస్య భవిష్యామ్యహమాశితా ।
ఇదం హి మే మహత్సత్త్వం చిరస్య వశమాగతమ్ ॥ 183 ॥
adya dīrghasya kālasya bhaviṣyāmyahamāśitā |
idaṃ hi me mahatsattvaṃ cirasya vaśamāgatam || 183 ||

'Today, after a long time, I shall be fed. For this great creature has come under my power after a long while.' AI

ఇతి సఞ్చిన్త్య మనసా ఛాయామస్య సమాక్షిపత్ ।
ఛాయాయాం గృహ్యమాణాయాం చిన్తయామాస వానరః ॥ 184 ॥
Shloka 185
సమాక్షిప్తోఽస్మి సహసా పఙ్గూకృతపరాక్రమః ।
ప్రతిలోమేన వాతేన మహానౌరివ సాగరే ॥ 185 ॥
samākṣipto'smi sahasā paṅgūkṛtaparākramaḥ |
pratilomena vātena mahānauriva sāgare || 185 ||

'I have been suddenly seized, my strength made useless, by a contrary wind, like a great ship in the ocean.' AI

Shloka 186
తిర్యగూర్ధ్వమధశ్చైవ వీక్షమాణస్తతః కపిః ।
దదర్శ స మహత్సత్త్వముత్థితం లవణామ్భసి ॥ 186 ॥
tiryagūrdhvamadhaścaiva vīkṣamāṇastataḥ kapiḥ |
dadarśa sa mahatsattvamutthitaṃ lavaṇāmbhasi || 186 ||

Then the monkey, looking sideways, upward and downward, saw that great creature risen up in the salt sea. AI

Shloka 187
తద్ధృష్ట్వా చిన్తయామాస మారుతిర్వికృతాననమ్ ।
కపిరాజేన కథితం సత్త్వమద్భుతదర్శనమ్ ॥ 187 ॥
taddhṛṣṭvā cintayāmāsa mārutirvikṛtānanam |
kapirājena kathitaṃ sattvamadbhutadarśanam || 187 ||

Seeing that creature with the distorted face, the son of the wind god began to think: 'This is the being of wonderful appearance that the king of the monkeys spoke of.' AI

Shloka 188
ఛాయాగ్రాహి మహావీర్యం తదిదం నాత్ర సంశయః ।
స తాం బుద్ధ్వార్థతత్త్వేన సింహికాం మతిమాన్కపిః ॥ 188 ॥
chāyāgrāhi mahāvīryaṃ tadidaṃ nātra saṃśayaḥ |
sa tāṃ buddhvārthatattvena siṃhikāṃ matimānkapiḥ || 188 ||

'This is the one who seizes by shadow, of great valor; there is no doubt about it.' The wise monkey, having understood that truth, recognized her as Simhika. AI

Shloka 189
వ్యవర్ధత మహాకాయః ప్రావృషీవ వలాహకః ।
తస్య సా కాయముద్వీక్ష్య వర్ధమానం మహాకపేః ॥ 189 ॥
vyavardhata mahākāyaḥ prāvṛṣīva valāhakaḥ |
tasya sā kāyamudvīkṣya vardhamānaṃ mahākapeḥ || 189 ||

The great-bodied monkey grew larger, like a cloud in the rainy season. Seeing the body of the great monkey growing, she... AI

Shloka 190
వక్త్రం ప్రసారయామాస పాతాలాన్తరసన్నిభమ్ ।
ఘనరాజీవ గర్జన్తీ వానరం సమభిద్రవత్ ॥ 190 ॥
vaktraṃ prasārayāmāsa pātālāntarasannibham |
ghanarājīva garjantī vānaraṃ samabhidravat || 190 ||

...stretched open her mouth, which resembled the depths of the netherworld. Roaring like a mass of clouds, she rushed at the monkey. AI

Shloka 191
స దదర్శ తతస్తస్యా వివృతం సుమహన్ముఖమ్ ।
కాయమాత్రం చ మేధావీ మర్మాణి చ మహాకపిః ॥ 191 ॥
sa dadarśa tatastasyā vivṛtaṃ sumahanmukham |
kāyamātraṃ ca medhāvī marmāṇi ca mahākapiḥ || 191 ||

Then the wise great monkey saw her wide-open, enormous mouth, her body's full extent, and her vital spots. AI

Shloka 192
స తస్యా వివృతే వక్త్రే వజ్రసంహననః కపిః ।
సఙ్క్షిప్య ముహురాత్మానం నిష్పపాత మహాబలః ॥ 192 ॥
sa tasyā vivṛte vaktre vajrasaṃhananaḥ kapiḥ |
saṅkṣipya muhurātmānaṃ niṣpapāta mahābalaḥ || 192 ||

That monkey, whose body was as hard as a thunderbolt, contracting himself again and again, sprang out of her open mouth with great strength. AI

Shloka 193
ఆస్యే తస్యా నిమజ్జన్తం దదృశుః సిద్ధచారణాః ।
గ్రస్యమానం యథా చన్ద్రం పూర్ణం పర్వణి రాహుణా ॥ 193 ॥
āsye tasyā nimajjantaṃ dadṛśuḥ siddhacāraṇāḥ |
grasyamānaṃ yathā candraṃ pūrṇaṃ parvaṇi rāhuṇā || 193 ||

The Siddhas and Charanas saw him plunging into her mouth, like the full moon on the full-moon day being swallowed by Rahu. AI

Shloka 194
తతస్తస్యా నఖైస్తీక్ష్ణైర్మర్మాణ్యుత్కృత్య వానరః ।
ఉత్పపాతాథ వేగేన మనః సమ్పాతవిక్రమః ॥ 194 ॥
tatastasyā nakhaistīkṣṇairmarmāṇyutkṛtya vānaraḥ |
utpapātātha vegena manaḥ sampātavikramaḥ || 194 ||

Then the monkey, tearing her vital spots with his sharp claws, sprang up swiftly, his valor matching the speed of the mind. AI

Shloka 195
తాం తు దృష్ట్వా చ ధృత్యా చ దాక్షిణ్యేన నిపాత్య చ ।
స కపిప్రవరో వేగాద్వవృధే పునరాత్మవాన్ ॥ 195 ॥
tāṃ tu dṛṣṭvā ca dhṛtyā ca dākṣiṇyena nipātya ca |
sa kapipravaro vegādvavṛdhe punarātmavān || 195 ||

But seeing her, and by his courage and his skill casting her down, that foremost of monkeys, self-possessed, grew in speed once more. AI

Shloka 196
హృతహృత్సా హనుమతాపపాత విధురామ్భసి ।
తాం హతాం వానరేణాశు పతితాం వీక్ష్య సింహికామ్ ॥ 196 ॥
hṛtahṛtsā hanumatāpapāta vidhurāmbhasi |
tāṃ hatāṃ vānareṇāśu patitāṃ vīkṣya siṃhikām || 196 ||

She whose heart was stolen away fell into the troubled waters, struck down by Hanuman; and seeing that Simhika, slain by the monkey, had swiftly fallen— AI

Shloka 197
భూతాన్యాకాశచారీణి తమూచుః ప్లవగోత్తమమ్ ।
భీమమద్య కృతం కర్మ మహత్సత్త్వం త్వయా హతమ్ ॥ 197 ॥
bhūtānyākāśacārīṇi tamūcuḥ plavagottamam |
bhīmamadya kṛtaṃ karma mahatsattvaṃ tvayā hatam || 197 ||

The beings that move in the sky said to that best of monkeys: "A terrible deed has been done today; a great being has been slain by you." AI

Shloka 198
సాధయార్థమభిప్రేతమరిష్టం ప్లవతాం వర ।
యస్య త్వేతాని చత్వారి వానరేన్ద్ర యథా తవ ॥ 198 ॥
sādhayārthamabhipretamariṣṭaṃ plavatāṃ vara |
yasya tvetāni catvāri vānarendra yathā tava || 198 ||

"Accomplish the purpose you desire, O best of flying ones; you are unharmed. O lord of monkeys, these four—courage, insight, wisdom, and skill—are yours as they are yours." AI

Shloka 199
ధృతిర్దృష్టిర్మతిర్దాక్ష్యం సః కర్మసు న సీదతి ।
స తైః సమ్భావితః పూజ్యః ప్రతిపన్నప్రయోజనః ॥ 199 ॥
dhṛtirdṛṣṭirmatirdākṣyaṃ saḥ karmasu na sīdati |
sa taiḥ sambhāvitaḥ pūjyaḥ pratipannaprayojanaḥ || 199 ||

Courage, insight, wisdom, and skill—he who has these does not sink in his undertakings. He, honored and revered by them, having his purpose accomplished, AI

Shloka 200
జగామాకాశమావిశ్య పన్నగాశనవత్కపిః ।
ప్రాప్తభూయిష్ఠపారస్తు సర్వతః ప్రతిలోకయన్ ॥ 200 ॥
jagāmākāśamāviśya pannagāśanavatkapiḥ |
prāptabhūyiṣṭhapārastu sarvataḥ pratilokayan || 200 ||

entered the sky and went like a bird that eats snakes, that monkey; having reached the greater part of the far shore, he looked around on every side. AI

Shloka 201
యోజనానాం శతస్యాన్తే వనరాజిం దదర్శ సః ।
దదర్శ చ పతన్నేవ వివిధద్రుమభూషితమ్ ॥ 201 ॥
yojanānāṃ śatasyānte vanarājiṃ dadarśa saḥ |
dadarśa ca patanneva vividhadrumabhūṣitam || 201 ||

At the end of a hundred yojanas he saw a forest region, and as he flew he saw it adorned with various trees. AI

Shloka 202
ద్వీపం శాఖామృగశ్రేష్ఠో మలయోపవనాని చ ।
సాగరం సాగరానూపం సాగరానూపజాన్ ద్రుమాన్ ॥ 202 ॥
dvīpaṃ śākhāmṛgaśreṣṭho malayopavanāni ca |
sāgaraṃ sāgarānūpaṃ sāgarānūpajān drumān || 202 ||

The best of monkeys saw the island, the gardens of the Malaya mountain, the ocean, the ocean's shore, and the trees born on the ocean's shore. AI

Shloka 203
సాగరస్య చ పత్నీనాం ముఖ్యాన్యపి విలోకయన్ ।
స మహామేఘసఙ్కాశం సమీక్ష్యాత్మానమాత్మవాన్ ॥ 203 ॥
sāgarasya ca patnīnāṃ mukhyānyapi vilokayan |
sa mahāmeghasaṅkāśaṃ samīkṣyātmānamātmavān || 203 ||

And beholding even the chief wives of the ocean, that self-possessed one, seeing his own self resembling a great cloud — AI

Shloka 204
నిరున్ధన్తమివాకాశం చకార మతిమాన్ మతిమ్ ।
కాయవృద్ధిం ప్రవేగం చ మమ దృష్ట్వైవ రాక్షసాః ॥ 204 ॥
nirundhantamivākāśaṃ cakāra matimān matim |
kāyavṛddhiṃ pravegaṃ ca mama dṛṣṭvaiva rākṣasāḥ || 204 ||

The wise one formed the thought that he would block the sky, as it were. 'Seeing my bodily growth and my speed, the rakshasas —' AI

Shloka 205
మయి కౌతూహలం కుర్యరితి మేనే మహాకపిః ।
తతః శరీరం సఙ్క్షిప్య తన్మహీధరసన్నిభమ్ ॥ 205 ॥
mayi kautūhalaṃ kuryariti mene mahākapiḥ |
tataḥ śarīraṃ saṅkṣipya tanmahīdharasannibham || 205 ||

'— may feel curiosity about me,' so the great monkey thought. Then, contracting his body, which resembled that great mountain — AI

Shloka 206
పునః ప్రకృతిమాపేదే వీతమోహ ఇవాత్మవాన్ ।
తద్రూపమతిసఙ్క్షిప్య హనుమాన్ ప్రకృతౌ స్థితః ॥ 206 ॥
punaḥ prakṛtimāpede vītamoha ivātmavān |
tadrūpamatisaṅkṣipya hanumān prakṛtau sthitaḥ || 206 ||

he again returned to his natural form, like a self-controlled one freed from delusion. Having greatly contracted that form, Hanuman stood in his natural size. AI

Shloka 207
త్రీన్ క్రమానివ విక్రమ్య బలివీర్యహరో హరిః ।
స చారునానావిధరూపధారీ పరం సమాసాద్య సముద్రతీరమ్ ।
పరైరశక్యః ప్రతిపన్నరూపః సమీక్షితాత్మా సమవేక్షితార్ధః ॥ 207 ॥
trīn kramāniva vikramya balivīryaharo hariḥ |
sa cārunānāvidharūpadhārī paraṃ samāsādya samudratīram |
parairaśakyaḥ pratipannarūpaḥ samīkṣitātmā samavekṣitārdhaḥ || 207 ||

As though striding in three steps, the monkey who took away the strength and valor of Bali, wearing charming forms of many kinds, having reached the far shore of the ocean, one who cannot be overcome by others, having assumed a form, self-examined, and having examined his purpose — AI

Shloka 208
తతః స లమ్బస్య గిరేః సమృద్ధే విచిత్రకూటే నిపపాత కూటే ।
సకేతకోద్దాలకనాలికేరే మహాద్రికూటప్రతిమో మహాత్మా ॥ 208 ॥
tataḥ sa lambasya gireḥ samṛddhe vicitrakūṭe nipapāta kūṭe |
saketakoddālakanālikere mahādrikūṭapratimo mahātmā || 208 ||

Then he, the great-souled one, resembling a great mountain peak, fell upon a rich and variegated peak of the Lamba mountain, which abounded in ketaka, uddalaka, and coconut trees. AI

Shloka 209
తతస్తు సమ్ప్రాప్య సముద్రతీరం సమీక్ష్య లఙ్కాం గిరివర్యమూర్ధ్ని ।
కపిస్తు తస్నిన్నిపపాత పర్వతే విధూయ రూపం వ్యథయన్మృగద్విజాన్ ॥ 209 ॥
tatastu samprāpya samudratīraṃ samīkṣya laṅkāṃ girivaryamūrdhni |
kapistu tasninnipapāta parvate vidhūya rūpaṃ vyathayanmṛgadvijān || 209 ||

Then, having reached the shore of the ocean and having beheld Lanka on the summit of the best of mountains, the monkey fell upon that mountain, shaking off his form and causing distress to the beasts and birds. AI

Shloka 210
స సాగరం దానవపన్నగాయుతం బలేన విక్రమ్య మహోర్మిమాలినమ్ ।
నిపత్య తీరే చ మహోదధేస్తదా దదర్శ లఙ్కామమరావతీమివ ॥ 210 ॥
sa sāgaraṃ dānavapannagāyutaṃ balena vikramya mahormimālinam |
nipatya tīre ca mahodadhestadā dadarśa laṅkāmamarāvatīmiva || 210 ||

He, having crossed the ocean, which was filled with danavas and serpents and adorned with great waves, by his strength and valor, then, descending on the shore of the great ocean, beheld Lanka as if it were Amaravati. AI

ఇత్యార్షే శ్రీమద్రామాయణే వాల్మీకీయ ఆదికావ్యే సున్దరకాణ్డే ప్రథమస్సర్గః ॥
Sanskrit — Devanagari (original)
श्रीमद्वाल्मीकीय रामायणे सुन्दरकाण्डम् ।
अथ प्रथमस्सर्गः ।
ततो रावणनीतायाः सीतायाः शत्रुकर्शनः ।
इयेष पदमन्वेष्टुं चारणाचरिते पथि ॥ 1 ॥
दुष्करं निष्प्रतिद्वन्द्वं चिकीर्षन् कर्म वानरः ।
समुदग्रशिरोग्रीवो गवाम्पतिरिवाबभौ ॥ 2 ॥
अथ वैडूर्यवर्णेषु शाद्वलेषु महाबलः ।
धीरः सलिलकल्पेषु विचचार यथासुखम् ॥ 3 ॥
द्विजान् वित्रासयन् धीमानुरसा पादपान् हरन् ।
मृगांश्च सुबहून्निघ्नन् प्रवृद्ध इव केसरी ॥ 4 ॥
नीललोहितमाञ्जिष्ठपत्रवर्णैः सितासितैः ।
स्वभावविहितैश्चित्रैर्धातुभिः समलङ्कृतम् ॥ 5 ॥
कामरूपिभिराविष्टमभीक्ष्णं सपरिच्छदैः ।
यक्षकिन्नरगन्धर्वैर्देवकल्पैश्च पन्नगैः ॥ 6 ॥
स तस्य गिरिवर्यस्य तले नागवरायुते ।
तिष्ठन् कपिवरस्तत्र ह्रदे नाग इवाबभौ ॥ 7 ॥
स सूर्याय महेन्द्राय पवनाय स्वयम्भुवे ।
भूतेभ्यश्चाञ्जलिं कृत्वा चकार गमने मतिम् ॥ 8 ॥
अञ्जलिं प्राङ्मुखः कुर्वन् पवनायात्मयोनये ।
ततो हि ववृधे गन्तुं दक्षिणो दक्षिणां दिशम् ॥ 9 ॥
प्लवङ्गप्रवरैर्दृष्टः प्लवने कृतनिश्चयः ।
ववृधे रामवृद्ध्यर्थं समुद्र इव पर्वसु ॥ 10 ॥
निष्प्रमाणशरीरः सन् लिलङ्घयिषुरर्णवम् ।
बाहुभ्यां पीडयामास चरणाभ्यां च पर्वतम् ॥ 11 ॥
स चचालाचलश्चापि मुहूर्तं कपिपीडितः ।
तरूणां पुष्पिताग्राणां सर्वं पुष्पमशातयत् ॥ 12 ॥
तेन पादपमुक्तेन पुष्पौघेण सुगन्धिना ।
सर्वतः संवृतः शैलो बभौ पुष्पमयो यथा ॥ 13 ॥
तेन चोत्तमवीर्येण पीड्यमानः स पर्वतः ।
सलिलं सम्प्रसुस्राव मदं मत्त इव द्विपः ॥ 14 ॥
पीड्यमानस्तु बलिना महेन्द्रस्तेन पर्वतः ।
रीतीर्निर्वर्तयामास काञ्चनाञ्जनराजतीः ॥ 15 ॥
मुमोच च शिलाः शैलो विशालाः समनःशिलाः ।
मध्यमेनार्चिषा जुष्टा धूमराजीरिवानलः ॥ 16 ॥
गिरिणा पीड्यमानेन पीड्यमानानि सर्वतः ।
गुहाविष्टानि भूतानि विनेदुर्विकृतैः स्वरैः ॥ 17 ॥
स महासत्त्वसन्नादः शैलपीडानिमित्तजः ।
पृथिवीं पूरयामास दिशश्चोपवनानि च ॥ 18 ॥
शिरोभिः पृथुभिः सर्पा व्यक्तस्वस्तिकलक्षणैः ।
वमन्तः पावकं घोरं ददंशुर्दशनैः शिलाः ॥ 19 ॥
तास्तदा सविषैर्दष्टाः कुपितैस्तैर्महाशिलाः ।
जज्ज्वलुः पावकोद्दीप्ता बिभिदुश्च सहस्रधा ॥ 20 ॥
यानि चौषधजालानि तस्मिन् जातानि पर्वते ।
विषघ्नान्यपि नागानां न शेकुः शमितुं विषम् ॥ 21 ॥
भिद्यतेऽयं गिरिर्भूतैरिति मत्त्वा तपस्विनः ।
त्रस्ता विद्याधरास्तस्मादुत्पेतुः स्त्री गणैः सह ॥ 22 ॥
पानभूमिगतं हित्वा हैममासवभाजनम् ।
पात्राणि च महार्हाणि करकांश्च हिरण्मयान् ॥ 23 ॥
लेह्यानुच्चावचान् भक्ष्यान् मांसानि विविधानि च ।
आर्षभाणि च चर्माणि खडगांश्च कनकत्सरून् ॥ 24 ॥
कृतकण्ठगुणाः क्षीबा रक्तमाल्यानुलेपनाः ।
रक्ताक्षाः पुष्कराक्षाश्च गगनं प्रतिपेदिरे ॥ 25 ॥
हारनूपुरकेयूरपारिहार्यधराः स्त्रियः ।
विस्मिताः सस्मितास्तस्थुराकाशे रमणैः सह ॥ 26 ॥
दर्शयन्तो महाविद्यां विद्याधरमहर्षयः ।
सहितास्तस्थुराकाशे वीक्षाञ्चक्रुश्च पर्वतम् ॥ 27 ॥
शुश्रुवुश्च तदा शब्दमृषीणां भावितात्मनाम् ।
चारणानां च सिद्धानां स्थितानां विमलेऽम्बरे ॥ 28 ॥
एष पर्वतसङ्काशो हनुमान् मारुतात्मजः ।
तितीर्षति महावेगस्समुद्रं मकरालयम् ॥ 29 ॥
रामार्थं वानरार्थं च चिकीर्षन् कर्म दुष्करम् ।
समुद्रस्य परं पारं दुष्प्रापं प्राप्तुमिच्छति ॥ 30 ॥
इति विद्याधराः श्रुत्वा वचस्तेषां महात्मनाम् ।
तमप्रमेयं ददृशुः पर्वते वानरर्षभम् ॥ 31 ॥
दुधुवे च स रोमाणि चकम्पे चाचलोपमः ।
ननाद सुमहानादं सुमहानिव तोयदः ॥ 32 ॥
आनुपूर्व्येण वृत्तं च लाङ्गूलं लोमभिश्चितम् ।
उत्पतिष्यन् विचिक्षेप पक्षिराज इवोरगम् ॥ 33 ॥
तस्य लाङ्गूलमाविद्धमात्तवेगस्य पृष्ठतः ।
ददृशे गरुडेनेव ह्रियमाणो महोरगः ॥ 34 ॥
बाहू संस्तम्भयामास महापरिघसन्निभौ ।
ससाद च कपिः कट्यां चरणौ सञ्चुकोच च ॥ 35 ॥
संहृत्य च भुजौ श्रीमांस्तथैव च शिरोधराम् ।
तेजः सत्त्वं तथा वीर्यमाविवेश स वीर्यवान् ॥ 36 ॥
मार्गमालोकयन्दूरादूर्ध्वं प्रणिहितेक्षणः ।
रुरोध हृदये प्राणानाकाशमवलोकयन् ॥ 37 ॥
पद्भ्यां दृढमवस्थानं कृत्वा स कपिकुञ्जरः ।
निकुञ्च्य कर्णौ हनुमानुत्पतिष्यन् महाबलः ।
वानरान् वानरश्रेष्ठ इदं वचनमब्रवीत् ॥ 38 ॥
यथा राघवनिर्मुक्तः शरः श्वसनविक्रमः ।
गच्छेत्तद्वद्गमिष्यामि लङ्कां रावणपालिताम् ॥ 39 ॥
न हि द्रक्ष्यामि यदि तां लङ्कायां जनकात्मजाम् ।
अनेनैव हि वेगेन गमिष्यामि सुरालयम् ॥ 40 ॥
यदि वा त्रिदिवे सीतां न द्रक्ष्याम्यकृतश्रमः ।
बद्ध्वा राक्षसराजानमानयिष्यामि रावणम् ॥ 41 ॥
सर्वथा कृतकार्योऽहमेष्यामि सह सीतया ।
आनयिष्यामि वा लङ्कां समुत्पाट्य सरावणाम् ॥ 42 ॥
एवमुक्त्वा तु हनुमान्वानरान्वानरोत्तमः ॥ 43 ॥
उत्पपाताथ वेगेन वेगवानविचारयन् ।
सुपर्णमिव चात्मानं मेने स कपिकुञ्जरः ॥ 44 ॥
समुत्पतति तस्मिंस्तु वेगात्ते नगरोहिणः ।
संहृत्य विटपान् सर्वान् समुत्पेतुः समन्ततः ॥ 45 ॥
स मत्तकोयष्टिमकान् पादपान् पुष्पशालिनः ।
उद्वहन्नूरुवेगेन जगाम विमलेऽम्बरे ॥ 46 ॥
ऊरुवेगोद्धता वृक्षा मुहूर्तं कपिमन्वयुः ।
प्रस्थितं दीर्घमध्वानं स्वबन्धुमिव बान्धवाः ॥ 47 ॥
तमूरुवेगोन्मथिताः सालाश्चान्ये नगोत्तमाः ।
अनुजग्मुर्हनूमन्तं सैन्या इव महीपतिम् ॥ 48 ॥
सुपुष्पिताग्रैर्बहुभिः पादपैरन्वितः कपिः ।
हनुमान् पर्वताकारो बभूवाद्भुतदर्शनः ॥ 49 ॥
सारवन्तोऽथ ये वृक्षा न्यमज्जन् लवणाम्भसि ।
भयादिव महेन्द्रस्य पर्वता वरुणालये ॥ 50 ॥
स नानाकुसुमैः कीर्णः कपिः साङ्कुरकोरकैः ।
शुशुभे मेघसङ्काशः खद्योतैरिव पर्वतः ॥ 51 ॥
विमुक्तास्तस्य वेगेन मुक्त्वा पुष्पाणि ते द्रुमाः ।
अवशीर्यन्त सलिले निवृत्ताः सुहृदो यथा ॥ 52 ॥
लघुत्वेनोपपन्नं तद्विचित्रं सागरेऽपतत् ।
द्रुमाणां विविधं पुष्पं कपिवायुसमीरितम् ॥ 53 ॥
ताराचितमिवाकाशं प्रबभौ स महार्णवः ।
पुष्पौघेणानुबद्धेन नानावर्णेन वानरः ।
बभौ मेघ इवाकाशे विद्युद्गण विभूषितः ॥ 54 ॥
तस्य वेगसमाधूतैः पुष्पैस्तोयमदृश्यत ॥ 55 ॥
ताराभिरभिरामाभिरुदिताभिरिवाम्बरम् ।
तस्याम्बरगतौ बाहू ददृशाते प्रसारितौ ॥ 56 ॥
पर्वताग्राद्विनिष्क्रान्तौ पञ्चास्याविव पन्नगौ ।
पिबन्निव बभौ चापि सोर्मिमालं महार्णवम् ॥ 57 ॥
पिपासुरिव चाकाशं ददृशे स महाकपिः ।
तस्य विद्युत्प्रभाकारे वायुमार्गानुसारिणः ॥ 58 ॥
नयने विप्रकाशेते पर्वतस्थाविवानलौ ।
पिङ्गे पिङ्गाक्षमुख्यस्य बृहती परिमण्डले ॥ 59 ॥
चक्षुषी सम्प्राकाशेते चन्द्रसूर्याविवोदितौ ।
मुखं नासिकया तस्य ताम्रया ताम्रमाबभौ ॥ 60 ॥
सन्ध्यया समभिस्पृष्टं यथा तत्सूर्यमण्डलम् ।
लाङ्गूलं च समाविद्धं प्लवमानस्य शोभते ॥ 61 ॥
अम्बरे वायुपुत्रस्य शक्रध्वज इवोच्छ्रितम् ।
लाङ्गूलचक्रेण महान् शुक्लदंष्ट्रोऽनिलात्मजः ॥ 62 ॥
व्यरोचत महाप्राज्ञः परिवेषीव भास्करः ।
स्फिग्देशेनाभिताम्रेण रराज स महाकपिः ॥ 63 ॥
महता दारितेनेव गिरिर्गैरिकधातुना ।
तस्य वानरसिंहस्य प्लवमानस्य सागरम् ॥ 64 ॥
कक्षान्तरगतो वायुर्जीमूत इव गर्जति ।
खे यथा निपतत्युल्का ह्युत्तरान्ताद्विनिःसृता ॥ 65 ॥
दृश्यते सानुबन्धा च तथा स कपिकुञ्जरः ।
पतत्पतङ्गसङ्काशो व्यायतः शुशुभे कपिः ॥ 66 ॥
प्रवृद्ध इव मातङ्गः कक्ष्यया बध्यमानया ।
उपरिष्टाच्छरीरेण छायया चावगाढया ॥ 67 ॥
सागरे मारुताविष्टा नौरिवासीत्तदा कपिः ।
यं यं देशं समुद्रस्य जगाम स महाकपिः ।
स स तस्योरुवेगेन सोन्माद इव लक्ष्यते ॥ 68 ॥
सागरस्योर्मिजालानामुरसा शैलवर्ष्मणाम् ।
अभिघ्नंस्तु महावेगः पुप्लुवे स महाकपिः ॥ 69 ॥
कपिवातश्च बलवान् मेघवातश्च निःसृतः ।
सागरं भीमनिर्घोषं कम्पयामासतुर्भृशम् ॥ 70 ॥
विकर्षन्नूर्मिजालानि बृहन्ति लवणाम्भसि ।
पुप्लुवे कपिशार्दूलो विकिरन्निव रोदसी ॥ 71 ॥
मेरुमन्दरसङ्काशानुद्धतान् स महार्णवे ।
अत्यक्रामन्महावेगस्तरङ्गान् गणयन्निव ॥ 72 ॥
तस्य वेगसमुद्धूतं जलं सजलदं तदा ।
अम्बरस्थं विबभ्राज शारदाभ्रमिवाततम् ॥ 73 ॥
तिमिनक्रझषाः कूर्मा दृश्यन्ते विवृतास्तदा ।
वस्त्रापकर्षणेनेव शरीराणि शरीरिणाम् ॥ 74 ॥
प्लवमानं समीक्ष्याथ भुजङ्गाः सागरालयाः ।
व्योम्नि तं कपिशार्दूलं सुपर्ण इति मेनिरे ॥ 75 ॥
दशयोजनविस्तीर्णा त्रिंशद्योजनमायता ।
छाया वानरसिंहस्य जले चारुतराभवत् ॥ 76 ॥
श्वेताभ्रघनराजीव वायुपुत्रानुगामिनी ।
तस्य सा शुशुभे छाया वितता लवणाम्भसि ॥ 77 ॥
शुशुभे स महातेजा महाकायो महाकपिः ।
वायुमार्गे निरालम्बे पक्षवानिव पर्वतः ॥ 78 ॥
येनासौ याति बलवान् वेगेन कपिकुञ्जरः ।
तेन मार्गेण सहसा द्रोणीकृत इवार्णवः ॥ 79 ॥
आपाते पक्षिसङ्घानां पक्षिराज इव व्रजन् ।
हनुमान् मेघजालानि प्रकर्षन् मारुतो यथा ॥ 80 ॥
पाण्डुरारुणवर्णानि नीलमाञ्जिष्ठकानि च ।
कपिनाकृष्यमाणानि महाभ्राणि चकाशिरे ॥ 81 ॥
प्रविशन्नभ्रजालानि निष्पतंश्च पुनः पुनः ।
प्रच्छन्नश्च प्रकाशश्च चन्द्रमा इव लक्ष्यते ॥ 82 ॥
प्लवमानं तु तं दृष्ट्वा प्लवङ्गं त्वरितं तदा ।
ववर्षुः पुष्पवर्षाणि देवगन्धर्वदानवाः ॥ 83 ॥
तताप न हि तं सूर्यः प्लवन्तं वानरोत्तमम् ।
सिषेवे च तदा वायू रामकार्यार्थसिद्धये ॥ 84 ॥
ऋषयस्तुष्टुवुश्चैनं प्लवमानं विहायसा ।
जगुश्च देवगन्धर्वाः प्रशंसन्तो महौजसम् ॥ 85 ॥
नागाश्च तुष्टुवुर्यक्षा रक्षांसि विबुधाः खगाः ।
प्रेक्ष्य सर्वे कपिवरं सहसा विगतक्लमम् ॥ 86 ॥
तस्मिन् प्लवगशार्दूले प्लवमाने हनूमति ।
इक्ष्वाकुकुलमानार्थी चिन्तयामास सागरः ॥ 87 ॥
साहाय्यं वानरेन्द्रस्य यदि नाहं हनूमतः ।
करिष्यामि भविष्यामि सर्ववाच्यो विवक्षताम् ॥ 88 ॥
अहमिक्ष्वाकुनाथेन सगरेण विवर्धितः ।
इक्ष्वाकुसचिवश्चायं नावसीदितुमर्हति ॥ 89 ॥
तथा मया विधातव्यं विश्रमेत यथा कपिः ॥ 90 ॥
शेषं च मयि विश्रान्तः सुखेनातिपतिष्यति ।
इति कृत्वा मतिं साध्वींसमुद्र श्छन्नमम्भसि ॥ 91 ॥
हिरण्यनाभं मैनाकमुवाच गिरिसत्तमम् ।
त्वमिहासुरसङ्घानां पातालतलवासिनाम् ॥ 92 ॥
देवराज्ञा गिरिश्रेष्ठ परिघः सन्निवेशितः ।
त्वमेषां जातवीर्याणां पुनरेवोत्पतिष्यताम् ॥ 93 ॥
पातालस्याप्रमेयस्य द्वारमावृत्य तिष्ठसि ।
तिर्यगूर्ध्वमधश्चैव शक्तिस्ते शैल वर्धितुम् ॥ 94 ॥
तस्मात्सञ्चोदयामि त्वामुत्तिष्ठ गिरिसत्तम ।
स एष कपिशार्दूलस्त्वामुपर्येति वीर्यवान् ॥ 95 ॥
हनूमान्रामकार्यार्थं भीमकर्मा खमाप्लुतः ।
अस्य साह्यं मया कार्यमिक्ष्वाकुकुलवर्तिनः ॥ 96 ॥
मम हीक्ष्वाकवः पूज्याः परं पूज्यतमास्तव ।
कुरु साचिव्यमस्माकं न नः कार्यमतिक्रमेत् ॥ 97 ॥
कर्तव्यमकृतं कार्यं सतां मन्युमुदीरयेत् ।
सलिलादूर्ध्वमुत्तिष्ठ तिष्ठत्वेष कपिस्त्वयि ॥ 98 ॥
अस्माकमतिथिश्चैव पूज्यश्च प्लवतां वरः ।
चामीकरमहानाभ देवगन्धर्वसेवित ॥ 99 ॥
हनुमांस्त्वयि विश्रान्तस्ततः शेषं गमिष्यति ।
काकुत्स्थस्यानृशंस्यं च मैथिल्याश्च विवासनम् ॥ 100 ॥
श्रमं च प्लवगेन्द्रस्य समीक्ष्योत्थातुमर्हसि ।
हिरण्यनाभो मैनाको निशम्य लवणाम्भसः ॥ 101 ॥
उत्पपात जलात्तूर्णं महाद्रुमलतायुतः ।
स सागरजलं भित्त्वा बभूवाभ्युत्थितस्तदा ॥ 102 ॥
यथा जलधरं भित्त्वा दीप्तरश्मिर्दिवाकरः ।
स महात्मा मुहूर्तेन सर्वतः सलिलावृतः ॥ 103 ॥
दर्शयामास शृङ्गाणि सागरेण नियोजितः ।
आदित्योदयसङ्काशैरालिखद्भिरिवाम्बरम् ।
शातकुम्भमयैः शृङ्गैः सकिन्नरमहोरगैः ॥ 104 ॥
तप्तजाम्बूनदैः शृङ्गैः पर्वतस्य समुत्थितैः ॥ 105 ॥
आकाशं शस्त्रसङ्काशमभवत्काञ्चनप्रभम् ।
जातरूपमयैः शृङ्गैर्भ्राजमानैः स्वयम्प्रभैः ॥ 106 ॥
आदित्यशतसङ्काशः सोऽभवद्गिरिसत्तमः ।
तमुत्थितमसङ्गेन हनुमानग्रतः स्थितम् ॥ 107 ॥
मध्ये लवणतोयस्य विघ्नोऽयमिति निश्चितः ।
स तमुच्छ्र्रतमत्यर्थं महावेगो महाकपिः ॥ 108 ॥
उरसा पातयामास जीमूतमिव मारुतः ।
स तथा पातितस्तेन कपिना पर्वतोत्तमः ॥ 109 ॥
बुद्ध्वा तस्य कपेर्वेगं जहर्ष च ननन्द च ।
तमाकाशगतं वीरमाकाशे समुपस्थितः ॥ 110 ॥
प्रीतो हृष्टमाना वाक्यमब्रवीत्पर्वतः कपिम् ।
मानुषं धारयन् रूपमात्मनः शिखरे स्थितः ॥ 111 ॥
दुष्करं कृतवान्कर्म त्वमिदं वानरोत्तम ।
निपत्य मम शृङ्गेषु विश्रमस्व यथासुखम् ॥ 112 ॥
राघवस्य कुले जातैरुदधिः परिवर्धितः ।
स त्वां रामहिते युक्तं प्रत्यर्चयति सागरः ॥ 113 ॥
कृते च प्रतिकर्तव्यमेष धर्मः सनातनः ।
सोऽयं त्वत्प्रतिकारार्थी त्वत्तः सम्मानमर्हति ॥ 114 ॥
त्वन्निमित्तमनेनाहं बहुमानात्प्रचोदितः ।
तिष्ठ त्वं कपिशार्दूल मयि विश्रम्य गम्यताम् ॥ 115 ॥
तव सानुषु विश्रान्तः शेषं प्रक्रमतामिति ।
योजनानां शतं चापि कपिरेष समाप्लुतः ॥ 116 ॥
तदिदं गन्धवत्स्वादु कन्दमूलफलं बहु ।
तदास्वाद्य हरिश्रेष्ठ विश्रान्तोऽनु गमिष्यसि ॥ 117 ॥
अस्माकमपि सम्बन्धः कपिमुख्य त्वयास्ति वै ।
प्रख्यातस्त्रिषु लोकेषु महागुणपरिग्रहः ॥ 118 ॥
वेगवन्तः प्लवन्तो ये प्लवगा मारुतात्मज ।
तेषां मुख्यतमं मन्ये त्वामहं कपिकुञ्जर ॥ 119 ॥
अतिथिः किल पूजार्हः प्राकृतोऽपि विजानता ।
धर्मं जिज्ञासमानेन किं पुनस्त्वादृशो महान् ॥ 120 ॥
त्वं हि देववरिष्ठस्य मारुतस्य महात्मनः ।
पुत्रस्तस्यैव वेगेन सदृशः कपिकुञ्जर ॥ 121 ॥
पूजिते त्वयि धर्मज्ञ पूजां प्राप्नोति मारुतः ।
तस्मात्त्वं पूजनीयो मे शृणु चाप्यत्र कारणम् ॥ 122 ॥
पूर्वं कृतयुगे तात पर्वताः पक्षिणोऽभवन् ।
ते हि जग्मुर्दिशः सर्वा गरुडानिलवेगिनः ॥ 123 ॥
ततस्तेषु प्रयातेषु देवसङ्घाः महर्षिभिः ।
भूतानि च भयं जग्मुस्तेषां पतनशङ्कया ॥ 124 ॥
ततः क्रुद्धः सहस्राक्षः पर्वतानां शतक्रतुः ।
पक्षान् चिच्छेद वज्रेण तत्र तत्र सहस्रशः ॥ 125 ॥
स मामुपागतः क्रुद्धो वज्रमुद्यम्य देवराट् ।
ततोऽहं सहसा क्षिप्तः श्वसनेन महात्मना ॥ 126 ॥
अस्मिन्लवणतोये च प्रक्षिप्तः प्लवगोत्तम ।
गुप्तपक्षसमग्रश्च तव पित्राभिरक्षितः ॥ 127 ॥
ततोऽहं मानयामि त्वां मान्यो हि मम मारुतः ।
त्वया मे ह्येष सम्बन्धः कपिमुख्य महागुणः ॥ 128 ॥
अस्मिन्नेवङ्गते कार्ये सागरस्य ममैव च ।
प्रीतिं प्रीतमनाः कर्तुं त्वमर्हसि महाकपे ॥ 129 ॥
श्रमं मोक्षय पूजां च गृहाण कपिसत्तम ।
प्रीतिं च बहुमन्यस्व प्रीतोऽस्मि तव दर्शनात् ॥ 130 ॥
एवमुक्तः कपिश्रेष्ठस्तं नगोत्तममब्रवीत् ।
प्रीतोऽस्मि कृतमातिथ्यं मन्युरेषोऽपनीयताम् ॥ 131 ॥
त्वरते कार्यकालो मे अहश्चाप्यतिवर्तते ।
प्रतिज्ञा च मया दत्ता न स्थातव्यमिहान्तरे ॥ 132 ॥
इत्युक्त्वा पाणिना शैलमालभ्य हरिपुङ्गवः ।
जगामाकाशमाविश्य वीर्यवान् प्रहसन्निव ॥ 133 ॥
स पर्वतसमुद्राभ्यां बहुमानादवेक्षितः ।
पूजितश्चोपपन्नाभिराशीर्भिरनिलात्मजः ॥ 134 ॥
अथोर्ध्वं दूरमुत्प्लुत्य हित्वा शैलमहार्णवौ ।
पितुः पन्थानमास्थाय जगाम विमलेऽम्बरे ॥ 135 ॥
भूयश्चोर्ध्वं गतिं प्राप्य गिरिं तमवलोकयन् ।
वायुसूनुर्निरालम्बे जगाम विमलेऽम्बरे ॥ 136 ॥
तद् द्वितीयं हनुमतो दृष्ट्वा कर्म सुदुष्करम् ।
प्रशशंसुः सुराः सर्वे सिद्धाश्च परमर्षयः ॥ 137 ॥
देवताश्चाभवन् हृष्टास्तत्रस्थास्तस्य कर्मणा ।
काञ्चनस्य सुनाभस्य सहस्राक्षश्च वासवः ॥ 138 ॥
उवाच वचनं धीमान् परितोषात्सगद्गदम् ।
सुनाभं पर्वतश्रेष्ठं स्वयमेव शचीपतिः ॥ 139 ॥
हिरण्यनाभ शैलेन्द्र परितुष्टोऽस्मि ते भृशम् ।
अभयं ते प्रयच्छामि तिष्ठ सौम्य यथासुखम् ॥ 140 ॥
साह्यं कृतं ते सुमहद्विक्रान्तस्य हनूमतः ।
क्रमतो योजनशतं निर्भयस्य भये सति ॥ 141 ॥
रामस्यैष हितायैव याति दाशरथेर्हरिः ।
सत्क्रियां कुर्वता तस्य तोषितोऽस्मि दृढं त्वया ॥ 142 ॥
ततः प्रहर्षमगमद्विपुलं पर्वतोत्तमः ।
देवतानां पतिं दृष्ट्वा परितुष्टं शतक्रतुम् ॥ 143 ॥
स वै दत्तवरः शैलो बभूवावस्थितस्तदा ।
हनुमांश्च मुहूर्तेन व्यतिचक्राम सागरम् ॥ 144 ॥
ततो देवाः सगन्धर्वाः सिद्धाश्च परमर्षयः ।
अब्रुवन् सूर्यसङ्काशां सुरसां नागमातरम् ॥ 145 ॥
अयं वातात्मजः श्रीमान्प्लवते सागरोपरि ।
हनुमान्नाम तस्य त्वं मुहूर्तं विघ्नमाचर ॥ 146 ॥
राक्षसं रूपमास्थाय सुघोरं पर्वतोपमम् ।
दंष्ट्राकरालं पिङ्गाक्षं वक्त्रं कृत्वा नभः समम् ॥ 147 ॥
बलमिच्छामहे ज्ञातुं भूयश्चास्य पराक्रमम् ।
त्वां विजेष्यत्युपायेन विषादं वा गमिष्यति ॥ 148 ॥
एवमुक्ता तु सा देवी दैवतैरभिसत्कृता ।
समुद्रमध्ये सुरसा बिभ्रती राक्षसं वपुः ॥ 149 ॥
विकृतं च विरूपं च सर्वस्य च भयावहम् ।
प्लवमानं हनूमन्तमावृत्येदमुवाच ह ॥ 150 ॥
मम भक्षः प्रदिष्टस्त्वमीश्वरैर्वानरर्षभ ।
अहं त्वां भक्षयिष्यामि प्रविशेदं ममाननम् ॥ 151 ॥
एवमुक्तः सुरसया प्राञ्जलिर्वानरर्षभः ।
प्रहृष्टवदनः श्रीमानिदं वचनमब्रवीत् ॥ 152 ॥
रामो दाशरथिर्नाम प्रविष्टो दण्डकावनम् ।
लक्ष्मणेन सह भ्रात्रा वैदेह्या चापि भार्यया ॥ 153 ॥
अन्यकार्यविषक्तस्य बद्धवैरस्य राक्षसैः ।
तस्य सीता हृता भार्या रावणेन यशस्विनी ॥ 154 ॥
तस्याः सकाशं दूतोऽहं गमिष्ये रामशासनात् ।
कर्तुमर्हसि रामस्य साह्यं विषयवासिनि ॥ 155 ॥
अथवा मैथिलीं दृष्ट्वा रामं चाक्लिष्टकारिणम् ।
आगमिष्यामि ते वक्त्रं सत्यं प्रतिशृणोमि ते ॥ 156 ॥
एवमुक्ता हनुमता सुरसा कामरूपिणी ।
अब्रवीन्नातिवर्तेन्मां कश्चिदेष वरो मम ॥ 157 ॥
तं प्रयान्तं समुद्वीक्ष्य सुरसा वाक्यमब्रवीत् ।
बलं जिज्ञासमाना वै नागमाता हनूमतः ॥ 158 ॥
प्रविश्य वदनं मेऽद्य गन्तव्यं वानरोत्तम ।
वर एष पुरा दत्तो मम धात्रेति सत्वरा ॥ 159 ॥
व्यादाय विपुलं वक्त्रं स्थिता सा मारुतेः पुरः ।
एवमुक्तः सुरसया क्रुद्धो वानरपुङ्गवः ॥ 160 ॥
अब्रवीत्कुरु वै वक्त्रं येन मां विषहिष्यसे ।
इत्युक्त्वा सुरसां क्रुद्धो धशयोजनमायता ॥ 161 ॥
दशयोजनविस्तारो बभूव हनुमांस्तदा ।
तं दृष्ट्वा मेघसङ्काशं दशयोजनमायतम् ॥ 162 ॥
चकार सुरसा चास्यं विंशद्योजनमायतम् ।
हनुमांस्तु ततः क्रुद्धस्त्रिंशद्योजनमायतः ॥ 163 ॥
चकार सुरसा वक्त्रं चत्वारिंशत्तथोच्छ्रितम् ।
बभूव हनुमावनीरः पञ्चाशद्योजनोच्छ्रितः ॥ 164 ॥
चकार सुरसा वक्त्रं षष्टियोजनमायतम् ।
तथैव हनुमावनीरः सप्ततीयोजनोच्छ्रितः ॥ 165 ॥
चकार सुरसा वक्त्रमशीतीयोजनायतम् ।
हनुमानचलप्रख्यो नवतीयोजनोच्छ्रितः ॥ 166 ॥
चकार सुरसा वक्त्रं शतयोजनमायतं तव सानुषु विश्रान्तः शेषं प्रक्रमतामिति ।
तद्दृष्ट्वा व्यादितं त्वास्यं वायुपुत्रः सुबुद्धिमान् ।
दीर्घजिह्वं सुरसया सुघोरं नरकोपमम् ॥ 167 ॥
सुसङ्क्षिप्यात्मनः कायं बभूवाङ्गुष्ठमात्रकः ।
सोऽभिपत्याशु तद्वक्त्रं निष्पत्य च महाबलः ।
अन्तरिक्षे स्थितः श्रीमानिदं वचनमब्रवीत् ॥ 168 ॥
प्रविष्टोऽस्मि हि ते वक्त्रं दाक्षायणि नमोऽस्तु ते ।
गमिष्ये यत्र वैदेही सत्यं चासीद्वरस्तव ॥ 169 ॥
तं दृष्ट्वा वदनान्मुक्तं चन्द्रं राहुमुखादिव ।
अब्रवीत्सुरसा देवी स्वेन रूपेण वानरम् ॥ 170 ॥
अर्थसिद्ध्यै हरिश्रेष्ठ गच्छ सौम्य यथासुखम् ।
समानयस्व वैदेहीं राघवेण महात्मना ॥ 171 ॥
तत्तृतीयं हनुमतो दृष्ट्वा कर्म सुदुष्करम् ।
साधु साध्विति भूतानि प्रशशंसुस्तदा हरिम् ॥ 172 ॥
स सागरमनाधृष्यमभ्येत्य वरुणालयम् ।
जगामाकाशमाविश्य वेगेन गरुडोपमः ॥ 173 ॥
सेविते वारिधाराभिः पतगैश्च निषेविते ।
चरिते कैशिकाचार्यैरैरावतनिषेविते ॥ 174 ॥
सिंहकुञ्जरशार्दूलपतगोरगवाहनैः ।
विमानैः सम्पतद्भिश्च विमलैः समलङ्कृते ॥ 175 ॥
वज्राशनिसमाघातैः पावकैरुपशोभिते ।
कृतपुण्यैर्महाभागैः स्वर्गजिद्भिरलङ्कृते ॥ 176 ॥
वहता हव्यमत्यर्धं सेविते चित्रभानुना ।
ग्रहनक्षत्रचन्द्रार्कतारागण विभूषिते ॥ 177 ॥
महर्षिगणगन्धर्वनागयक्षसमाकुले ।
विविक्ते विमले विश्वे विश्वावसुनिषेविते ॥ 178 ॥
देवराजगजाक्रान्ते चन्द्रसूर्यपथे शिवे ।
विताने जीवलोकस्य वितते ब्रह्मनिर्मिते ॥ 179 ॥
बहुशः सेविते वीरैर्विद्याधरगणैर्वरैः ।
जगाम वायुमार्गे तु गरुत्मानिव मारुतिः ॥ 180 ॥
प्रदृश्यमानः सर्वत्रः हनुमान्मारुतात्मजः ।
भेजेऽम्बरं निरालम्बं लम्बपक्ष इवाद्रिराट् ॥ 181 ॥
प्लवमानं तु तं दृष्ट्वा सिंहिका नाम राक्षसी ।
मनसा चिन्तयामास प्रवृद्धा कामरूपिणी ॥ 182 ॥
अद्य दीर्घस्य कालस्य भविष्याम्यहमाशिता ।
इदं हि मे महत्सत्त्वं चिरस्य वशमागतम् ॥ 183 ॥
इति सञ्चिन्त्य मनसा छायामस्य समाक्षिपत् ।
छायायां गृह्यमाणायां चिन्तयामास वानरः ॥ 184 ॥
समाक्षिप्तोऽस्मि सहसा पङ्गूकृतपराक्रमः ।
प्रतिलोमेन वातेन महानौरिव सागरे ॥ 185 ॥
तिर्यगूर्ध्वमधश्चैव वीक्षमाणस्ततः कपिः ।
ददर्श स महत्सत्त्वमुत्थितं लवणाम्भसि ॥ 186 ॥
तद्धृष्ट्वा चिन्तयामास मारुतिर्विकृताननम् ।
कपिराजेन कथितं सत्त्वमद्भुतदर्शनम् ॥ 187 ॥
छायाग्राहि महावीर्यं तदिदं नात्र संशयः ।
स तां बुद्ध्वार्थतत्त्वेन सिंहिकां मतिमान्कपिः ॥ 188 ॥
व्यवर्धत महाकायः प्रावृषीव वलाहकः ।
तस्य सा कायमुद्वीक्ष्य वर्धमानं महाकपेः ॥ 189 ॥
वक्त्रं प्रसारयामास पातालान्तरसन्निभम् ।
घनराजीव गर्जन्ती वानरं समभिद्रवत् ॥ 190 ॥
स ददर्श ततस्तस्या विवृतं सुमहन्मुखम् ।
कायमात्रं च मेधावी मर्माणि च महाकपिः ॥ 191 ॥
स तस्या विवृते वक्त्रे वज्रसंहननः कपिः ।
सङ्क्षिप्य मुहुरात्मानं निष्पपात महाबलः ॥ 192 ॥
आस्ये तस्या निमज्जन्तं ददृशुः सिद्धचारणाः ।
ग्रस्यमानं यथा चन्द्रं पूर्णं पर्वणि राहुणा ॥ 193 ॥
ततस्तस्या नखैस्तीक्ष्णैर्मर्माण्युत्कृत्य वानरः ।
उत्पपाताथ वेगेन मनः सम्पातविक्रमः ॥ 194 ॥
तां तु दृष्ट्वा च धृत्या च दाक्षिण्येन निपात्य च ।
स कपिप्रवरो वेगाद्ववृधे पुनरात्मवान् ॥ 195 ॥
हृतहृत्सा हनुमतापपात विधुराम्भसि ।
तां हतां वानरेणाशु पतितां वीक्ष्य सिंहिकाम् ॥ 196 ॥
भूतान्याकाशचारीणि तमूचुः प्लवगोत्तमम् ।
भीममद्य कृतं कर्म महत्सत्त्वं त्वया हतम् ॥ 197 ॥
साधयार्थमभिप्रेतमरिष्टं प्लवतां वर ।
यस्य त्वेतानि चत्वारि वानरेन्द्र यथा तव ॥ 198 ॥
धृतिर्दृष्टिर्मतिर्दाक्ष्यं सः कर्मसु न सीदति ।
स तैः सम्भावितः पूज्यः प्रतिपन्नप्रयोजनः ॥ 199 ॥
जगामाकाशमाविश्य पन्नगाशनवत्कपिः ।
प्राप्तभूयिष्ठपारस्तु सर्वतः प्रतिलोकयन् ॥ 200 ॥
योजनानां शतस्यान्ते वनराजिं ददर्श सः ।
ददर्श च पतन्नेव विविधद्रुमभूषितम् ॥ 201 ॥
द्वीपं शाखामृगश्रेष्ठो मलयोपवनानि च ।
सागरं सागरानूपं सागरानूपजान् द्रुमान् ॥ 202 ॥
सागरस्य च पत्नीनां मुख्यान्यपि विलोकयन् ।
स महामेघसङ्काशं समीक्ष्यात्मानमात्मवान् ॥ 203 ॥
निरुन्धन्तमिवाकाशं चकार मतिमान् मतिम् ।
कायवृद्धिं प्रवेगं च मम दृष्ट्वैव राक्षसाः ॥ 204 ॥
मयि कौतूहलं कुर्यरिति मेने महाकपिः ।
ततः शरीरं सङ्क्षिप्य तन्महीधरसन्निभम् ॥ 205 ॥
पुनः प्रकृतिमापेदे वीतमोह इवात्मवान् ।
तद्रूपमतिसङ्क्षिप्य हनुमान् प्रकृतौ स्थितः ॥ 206 ॥
त्रीन् क्रमानिव विक्रम्य बलिवीर्यहरो हरिः ।
स चारुनानाविधरूपधारी परं समासाद्य समुद्रतीरम् ।
परैरशक्यः प्रतिपन्नरूपः समीक्षितात्मा समवेक्षितार्धः ॥ 207 ॥
ततः स लम्बस्य गिरेः समृद्धे विचित्रकूटे निपपात कूटे ।
सकेतकोद्दालकनालिकेरे महाद्रिकूटप्रतिमो महात्मा ॥ 208 ॥
ततस्तु सम्प्राप्य समुद्रतीरं समीक्ष्य लङ्कां गिरिवर्यमूर्ध्नि ।
कपिस्तु तस्निन्निपपात पर्वते विधूय रूपं व्यथयन्मृगद्विजान् ॥ 209 ॥
स सागरं दानवपन्नगायुतं बलेन विक्रम्य महोर्मिमालिनम् ।
निपत्य तीरे च महोदधेस्तदा ददर्श लङ्काममरावतीमिव ॥ 210 ॥
इत्यार्षे श्रीमद्रामायणे वाल्मीकीय आदिकाव्ये सुन्दरकाण्डे प्रथमस्सर्गः ॥
🕉️ This is the original Sanskrit rendered in Telugu script. Pronunciation is identical to the Sanskrit Devanagari version. It is a transliteration, not a translation — see “Meaning” for translations where available.
🕉 InfoLyter.in